Som vanligt var Rinkeby bibliotek både fullsatt och kokande av förväntan när klassiska Nobel i Rinkeby och Tensta firades – för 37:e gången i ordningen.

I år har över 150 barn och ungdomar från Järva deltagit i det stora arbetet med Nobelpriset, där man särskilt studerat årets litteraturpristagare László Krasznahorkai och hans verk.

Klockan 10 på fredagsförmiddagen anlände Krasznahorkai till biblioteket, arm i arm med två elever. Han möttes av stående ovationer, jubel – och ett luciatåg av Askebyskolans kör.

Efter sången tog fyra elever plats på scenen.

– Välkommen till Rinkeby! Här finns jättebra skolor, många affärer och fina hus. Min favoritplats i Rinkeby är mitt hem. Jag vill aldrig flytta härifrån, sa en av dem.

László Krasznahorkai möttes av stående ovationer och massor av applåder. Sen var det dags för luciatåg från Askebyskolans kör.

Emma Löf Hagström

"Tack för allt"

Eleverna har under hösten bland annat läst utdrag ur Krasznahorkais romaner ”Den sista vargen” och ”Motståndets melankoli” – något som väckt många tankar och känslor.

– Du skriver mycket om mörka saker. Vi har ställt oss frågan var vi kan finna hopp, sa en elev, innan några klasskamrater tog över mikrofonen för att prata om vad som ger just dem hopp: Deras familjer, att berätta saker för mamma, att umgås med vänner.

Efter ceremonin var det en märkbart rörd litteraturpristagare som gick upp på scenen.

– Jag är oerhört glad och tacksam. Tack för allt. Ni frågade var man kan finna hopp, och svaret är att ni, ni alla här inne, är hoppet, sa han.

Litteraturpristagaren László Krasznahorkai.

Emma Löf Hagsröm

Har varit målvakt

Som traditionen bjuder fick eleverna sedan chansen att dricka te med pristagaren. Krasznahorkai ställde frågor, skrattade, berömde deras engelska som han kallade "mycket bättre än min egen".

Ryan, som går i nian på Enbacksskolan, var både konferencier under ceremonin och en av de första som fick byta några ord med författaren.

– Jag frågade om han varit fotbollsmålvakt, för jag såg lite målvakt i honom. Och då sa han att han varit det! Jag visste det. Det var något med ögonen – man kan se det på dem. Han hade tydligen varit en helt okej spelare, ler han.

Trots att läsning kanske inte är det roligaste han vet har arbetet med Krasznahorkais texter givit mycket, tycker han.

– Vi har pratat om fördomar. Jag har verkligen lärt mig att alla har olika perspektiv.

Nadia, en ung läsare från Rinkeby bibliotek, fick också chans att prata med Krasznahorkai.

– Han var snäll, rolig. Jag frågade om det var svårt att skriva första boken, han sa att det inte var det, men att han kunde få ont i händerna ibland. Så frågade jag var hans favoritmat på Nobelfesten var. Han svarade "fikat".

"Jag kommer ihåg det här bakverket från Istanbul, det är väldigt sött men väldigt gott", säger László Krasznahorkai.

Emma Löf Hagström