Sollentuna

Det är påsklov och ovanligt lugnt i Turebergskyrkan. Fiket är stängt och den ende besökaren är en äldre man som inte har nåtts av informationen att Må bra-kören har uppehåll.

Kyrkoherden Robert Thysell hjälper honom till rätta innan vi slår oss ner i en av de många lediga sittgrupperna för att prata om kyrkans pågående medlemstapp.

Robert Thysell tycker inte att kyrkan ska göra populistiska grejer för att bli fler medlemmar. Däremot kan man alltid fundera på hur man är synlig och exempelvis anamma sociala medier, menar han. "Vårt lutherska arv är att ständigt reformeras, att hitta nya former. Allt måste inte vara som det alltid har varit", säger han.

Saga Widlund

– Vi har krympt i linje med fackförbund, politiska partier och många andra föreningar. Det är ju ingen tröst i och för sig, säger han.

När Svenska kyrkan skildes från staten och blev ett självständigt trossamfund, i januari 2000, hade Sollentuna församling över 40 000 medlemmar. I dag har man under 32 000, och andelen tillhöriga ser ut att snart vara nere i 40 procent av alla invånare i Sollentuna.

– Vi har minskat både i faktiska tal och i procent. Det är en sorg, och det har givetvis negativa konsekvenser för oss. Vi vill göra vårt grunduppdrag på bästa sätt, men vi får rätta mun efter matsäck när det gäller anställda, lokalkostnader och annat, säger Robert Thysell.

Ser ökat engagemang

Han ser flera förklaringar till att kyrkan har tappat medlemmar de senaste decennierna.

Beredskap är inte bara att fylla skafferiet med pasta och smågodis.

En är att äldre som föddes in i kyrkan och har varit med i hela sitt liv dör, medan de som föds inte automatiskt blir medlemmar så som det var tidigare.

– Och lite samma gäller för många i generationen som säljer villan i Sollentuna och flyttar in till stan. De är med i kyrkan, men de yngre som flyttar in i deras ställe är inte med i lika hög utsträckning, säger han.

Att vi har ett mångkulturellt samhälle spelar också in.

– En del Sollentunabor är med i en moské i stället, andra är katoliker, eller med i Pingstkyrkan.

Men även aktiva utträden ur kyrkan har bidragit till tappet, medger Robert. Dock har den utvecklingen börjat mattas.

– Vi har varit igenom ett stålbad, men nu finns vårtecken. Antalet konfirmander ligger ganska konstant hos oss, omkring 360 per år, och jag ser ett ökat engagemang. Vi har positiva tendenser – fler inträden och färre utträden. Kurvorna närmar sig varandra, kanske möts de snart.

"Ett samhälle vi vill ha"

De allra senaste årens ökning när det gäller inträden tror Robert kan ha att göra med en orolig omvärld.

– Det har varit pandemi och vi har krig i vår närhet. Då söker man trygghet. Beredskap är inte bara att fylla skafferiet med pasta och smågodis. När det är klart vill många ha andlig trygghet, och både tillhöra och bidra till svenska kyrkan.

Robert vänder sig emot en ”transaktionell” världsbild där allt handlar om ”vad fan får jag för pengarna”.

– Vad är det att vara med i Svenska kyrkan? Vad får jag? Jo, att din granne kan få mat, din farmor på dödsbädden har en präst som håller henne i handen, din kompis som har blivit häktad får en präst att prata med. Dina barn får sjunga i kör och åka på läger. Det är gudstjänster och hembesök och bevarandet av ett gemensamt kulturarv, som Sollentuna kyrka från 1100-talet. Vi får ett samhälle som är vackrare och bättre, ett samhälle vi vill ha. Och nu fick du en predikan också, säger Robert och skrattar.

"Ska vara trogna vårt uppdrag"

Även om han ser ”vårtecken”, så som att kurvorna för in- och utträder närmar sig varandra, så beskriver han läget som "allvarsamt". Att börja göra populistiska grejer för att ”ragga” medlemmar tror han dock inte på.

– Vi är en kyrka och vi ska undervisa om kristen tro och hjälpa folk i nöd. Vi ska vara trogna vårt uppdrag som vi har haft i 2000 år – och jag vill tro att folk ser att allt det goda vi gör och att det är viktigt för samhället.

Robert vill också påpeka att Svenska kyrkan ännu" är Sveriges största organisation med 5,4 miljoner medlemmar.

– I världens mest sekulariserade land. Det är ju fantastiskt, något av ett mirakel!