Huddinge

De senaste åren har varit tuffa för Kvinnojouren både i Huddinge och i resten av landet.

– På Södertörn finns det sex kvinnojourer. Nu är det bara vi kvar som driver skyddat boende, säger Snövit Janson, verksamhetsansvarig på Kvinnojouren Huddinge.

För två år sedan infördes tillståndsplikt som innebär att alla skyddade boenden i Sverige måste ha tillstånd från Ivo. Det har lett till helt andra krav.

– Verksamhetsansvarig måste ha 180 högskolepoäng, vi måste ha en särskild barnsamordnare och vi måste ha beredskap dygnet runt. Dessutom måste alla vara anställda, vi fick inte använda oss av volontärer, berättar Snövit Janson, verksamhetsansvarig för Kvinnojouren i Huddinge.

Dessutom infördes ökade krav på skalskydd.

– Vi fick installera larm. Det här ökade våra kostnader jättemycket. Tanken med tillståndsplikten var att få bort oseriösa aktörer. Man fick säkert bort en hel del, men man fick även bort många välfungerande kvinnojourer som inte kunde leva upp till de nya kraven. Det är 39 stycken som har lagt ner sitt skyddade boende som jag känner till. Och nu står vi på tur, säger Snövit Janson.

Snövit Janson, verksamhetsansvarig Kvinnojouren Huddinge.

Snövit Janson, verksamhetsansvarig Kvinnojouren Huddinge.

Pressbild

Mer komplexa fall

Kvinnojouren hade under många år ett samverkansavtal med kommunen, men kommunen måste numera upphandla placeringar på skyddade boenden.

– Vi fick börja konkurrera med privata aktörer som driver skyddade boenden. Vi kan heller inte ta betalt för vad det faktiskt kostar att driva ett skyddat boende för då riskerar vi att inte komma med i kommunernas upphandling, säger Snövit Janson.

Sedan dess har placeringarna blivit färre, enligt Kvinnojouren. Mellan 2024 och 2025 minskade beläggningsgraden med 18 procent.

– Vi vet att våldet inte har minskat, tvärtom har det blivit grövre.

Enligt Aza Cheragwandi (S), ordförande i socialnämnden, finns det flera förklaringar till att färre kvinnor placeras på skyddade boenden.

– Dels arbetar socialtjänsten mer förebyggande med riktade insatser, dels försöker man hitta mer permanenta lösningar som försökslägenheter och förstahandskontrakt, säger han.

Det innebär att de som placeras på skyddade boenden ofta är mer komplexa fall med exempelvis beroendeproblematik, vilket Kvinnojouren inte har kompetens att ta emot.

Kvinnojouren Huddinge har drivit skyddat boende sedan 1983.

Kvinnojouren Huddinge har drivit skyddat boende sedan 1983.

Kvinnojouren Huddinge

Oro för framtiden

Enligt Aza Cheragwandi är kommunen mån om att Kvinnojouren ska kunna fortsätta driva sitt skyddade boende.

– Vi måste upphandla placeringar på skyddade boenden, det kan vi inte göra något åt. Men inför att LOU (lagen om offentlig upphandling) infördes bad vi upphandlingssektionen att hjälpa ideella krafter så att de kan vara med och lägga anbud. Kvinnojouren driver en väldigt viktig verksamhet och vi vill verkligen att de ska vara kvar. Vi gör det vi kan för att de ska kunna vara det, men de behöver ett större nationellt stöd, säger Aza Cheragwandi.

Kommunen har ett så kallat IOP-avtal (idéburet offentligt partnerskap) och har gått in med mer pengar till Kvinnojouren Huddinge som i gengäld ska göra en kunskapshöjande insats om våld mot äldre. Men det finansierar inte det skyddade boendet och Snövit Jansson är orolig för framtiden om de inte får fler placeringar.

– Om inget händer måste vi lägga ner vårt skyddade boende vid årsskiftet. Med den beläggning vi har idag går vi inte runt, säger hon.