Prästen Staffan Alberts minns tydligt första gången han kom in i Uppenbarelsekyrkan. Han var där för en anställningsintervju och gick in i kyrkorummet för att stilla sin oro. Efter en låg och mörk passage öppnade sig den ljusa salen framför honom, och de stora glasmålningarna kom emot honom "i all sin prakt".
Sex år senare bär han fortfarande känslan med sig.
– Det här är ett kyrkorum som växer. Det finns fortfarande nya saker att upptäcka. Jag tror att det beror på att konsten är abstrakt. Den går att fortsätta att tolka även när man sett den många gånger, säger Staffan Alberts.
Kamp mellan gott och ont
Mitt i träffar Staffan Alberts i det avskalade kyrkorummet, dominerat av de färgrika och sinnrikt uppbyggda glasmålningarna. De gestaltar Uppenbarelseboken och den kamp mellan ont och gott som pågår där, i den yttersta tiden.
Men målningarna är inte enkla att tyda. I en nyutkommen bok ger Staffan Alberts därför värdefulla nycklar till dem som vill närma sig motiven och förstå hur glaskonstnärerna Randi Fischer och Ralph Bergholtz arbetade.
"Uppenbarelsekyrkan – Ett skepp på livets hav" heter boken, som ges ut lagom till kyrkans 60-årsdag. Där berättar Staffan Alberts också om hur kyrkan kom till, om dess arkitektur och om människorna som skapade den. Dessutom skriver han om församlingslivet och om kyrkans roll i området där den ligger, på gränsen mellan Aspudden och Midsommarkransen.
– Det finns inte så mycket skriver om Uppenbarelsekyrkan så det känns bra att lyfta fram den. Det känns också rätt att hedra arkitekten Johannes Olivegren som många inte känner till, säger han.
Dömdes ut av kritiker
Johannes Olivegren var en etablerad kyrkoarkitekt när han fick uppdraget att rita Uppenbarelsekyrkan. Det blev en modernistisk skapelse i tegel och betong, som reser sig som ett skepp på Vallfartsberget. Den 17 december 1961 gick människor i grannskapet man ur huse för att se invigningen, där kungen och biskopen närvarade.
Strax därefter dömde tongivande kritiker ut kyrkan som en alltför modernistisk byggnad, som hörde hemma mer på kontinenten än i "den svenska myllan". Senare har den dock fått upprättelse, bland annat i tv-programmet "Arkitekturens pärlor" där arkitekturhistorikern Martin Rörby lyfter fram den som ett mästerverk.
Mötesplats för unga
Och för människorna i Hägersten blev Uppenbarelsekyrkan genast betydelsefull i vardagen. Körverksamheten blev snabbt livlig och är det än i dag. På 1960-och 70-talet var kyrkan också något av ett aktivitetshus för ungdomar, med mängder av kurser. Social verksamhet för utsatta startade också, bland annat delas matkuponger ut. Det behövdes eftersom det fanns mycket sociala problem i området på den tiden.
– Ungdomsverksamheten finns inte kvar men det sociala arbetet lever vidare, bland annat genom våra diakoner och vi har mycket verksamhet för barn, säger Staffan Alberts.
Allt under samma tak
Till det han uppskattar mest i Uppenbarelsekyrkan hör att församlingslokalerna finns under samma tak som gudstjänstlokalen. Det var en medveten tanke. Arkitekten Johannes Olivegren var en del av småkyrkorörelsen, som förespråkade en större närhet mellan präster och församling.
– Det är en fin idé att samla allt på en plats. Församlingslivet är ju mer än bara gudstjänsten och de hänger också samma med varandra, säger Staffan Alberts.