Centrum
Inflationen har fått många att dra in på nöjena, men hur står det egentligen till med stans krogliv? Mitt i Göteborg begav sig ut på en pubrunda till några av Göteborgs klassiska sunkhak för att ta reda på om stammisarna hängt sig kvar.
Klockan har passerat 18 denna torsdagskväll och på Kellys Bar på Andra Långgatan börjar det redan bli ont om sittplatser. Sorlet från besökarna överröstar musiken och på de klottrade borden trängs ölglasen: Här är det stor stark som gäller.
Bordskonst. De klottrade borden har blivit ett välbekant signum för ett av Göteborgs mest välbesökta sunkhak, Kellys Bar på Andra Långgatan.
Dino Soldin
"Har exakt samma vanor"
I ett hörn sitter Kalle Boss, Luna Amsvartner och Sebastian Janssen. De hade egentligen inte planerat att ses denna kväll, men stammiskrogen bjuder in till spontanitet. Trots mindre pengar över i plånboken har de inte valt bort krogbesöken, däremot håller de hårdare i slantarna.
– Man är ute ändå, men kanske inte lika länge. Sedan köper man inte lika många bärs och käkar inte ute lika mycket, säger Kalle Boss.
Sebastian Janssen har exakt samma vanor som alltid:
– Jag brukar ändå alltid gå till de billiga ställena och det är inte så ofta jag beställer mat, så det är ingen skillnad.
Luna Amsvartner skulle inte välja att gå till något annat ställe och att ölpriset höjts med några kronor spelar mindre roll.
– Sunkhak är det bästa. Kellys har ju funnits så länge och har blivit mångas vardagsrum. Här finns en kultur och gemenskap som byggts upp under många år.
Nya vanor. A´rpa´d Krokovay har fått mindre förtroende för restaurangmaten och Alice Bäckström har slutat gå på nattklubb.
Dino Soldin
Sämre förtroende för maten
Någon som däremot har ändrat sina krogvanor i lågkonjunkturen är Alice Bäckström.
– Jag har faktiskt slutat gå ut på klubbar, det är för dyrt, men en öl på Kellys får man unna sig.
Kompisen A´rpa´d Krokovay tänker inte så mycket på vad ölen kostar, men under lågkonjunkturen har han generellt fått sämre förtroende för restaurangmaten.
– Det känns som att när priserna går upp har man som krögare bara två val: Att höja matpriserna eller gå ner i kvalitet. För att överleva i konkurrensen så måste restaurangerna fortfarande köpa in livsmedlen, men nu kanske man drar sig mer för att slänga och chansar mer.
Pubrundan går vidare till Sejdeln, som ligger vägg i vägg med Kellys. Där sitter stammisen Fyhr Reimert och smuttar på en Norrlands.
– Jag har kommit hit i 35 år och det är samma nu, jag har ju stammispris också. Vi är ett gäng som brukar sitta här och tjöta, men jag pyser hem runt 18 när ungdomarna kommer. Då blir det quiz och grejer.
Som hemma. Fyhr Reimert har varit stammis på Sejdeln på Andra Långgatan i 35 år och har inga planer på att gå någon annanstans.
Dino Soldin
Stammis på rockhaket
Ett av Göteborgs kanske mest ökända sunkhak ligger en bra bit från Andra Långgatans pubvimmel, närmare bestämt längs en tvärgata till Avenyn. På Rockbaren lyser dock det klassiska rockfolket med sin frånvaro denna torsdagskväll och stammisen Sebastian Sabel står ensam i baren.
Han har på senare tid valt att tumma lite på matinköpen, men inte krogbesöken.
– Jag kommer hit efter jobbet ungefär tre dagar i veckan, tar ett par öl och träffar andra stammisar. Jag har många vänner här även om det är lite tomt just ikväll. Det finns inget annat ställe i Göteborg som är så familjärt som Rockbaren och så är det bra musik.
Trogen vana. Sebastian Sabel dyker ofta in på Rockbaren efter jobbet, även i lågkonjunkturen.
Dino Soldin