"Jag trodde inte att det var sant när kommunens kulturchef Rolf ringde och sade att jag skulle få årets kulturstipendium. Jag trodde han drev med mig. Men det här betyder att politikerna i kommunen sett det jag gör och gett mig ett erkännande.
För fyra, fem år sedan bestämde jag mig för att satsa fullt ut på bli illustratör. Jag befann mig i en livskris och mådde dåligt. Rådet att satsa på illustrationerna fick jag från min doktor som sett mina illustrationer i en bok. Jag tänkte då studera till sjuksköterska. Men att till och med doktorn sade det blev en spark i baken framåt.
Nu gör jag illustrationer till barnböcker, men jag gör också loggor och grafiska profiler för företag. Det är ett 9-5 jobb jag har, fast hemma i huset där jag och familjen bor. Klockan 17 stänger jag dörren till rummet där jag jobbar. Det kan bli lite ensamt ibland eftersom jag jobbar här själv och inte träffar folk som på en arbetsplats. Därför bestämde jag mig för att även göra inhopp på en förskola. Där möter jag folk och får dessutom chansen att testa manusen och illustrationerna på barnen."
Viktigt att följa hjärtat
"I dag håller jag på och scannar in bilderna jag gjort till nästa bok i serien "Williams kompisar" som Marie Bosson Rydell skriver. William är en helt vanlig kille, men hans kompisar är ofta utanför de uppsatta normerna och han ser upp till dem. Böckerna har olika teman. En heter till exempel "Rättvisa kompisar" och en heter "Bråkiga kompisar".
För mig är det viktigt att följa hjärtat. Och ibland gör jag jobb som jag inte riktigt kan få fullt betalt för. Just nu hjälper jag några gymnasieelever som startat UF-företag och gör en bok om sopsortering för barn. Det kan ju sluta med att de startar företag i framtiden.
Jag vet inte alltid vart mina projekt ska leda. Men hittills har uppdragen kommit till mig när jag vågat lita på magkänslan."