Skjutningar och sprängningar i Stockholm har avlöst varandra. Trygghetsborgarrådet Alexander Ojanne (S) är bestört över utvecklingen.

– Jag förstår alla som känner oro ute i stadsdelarna. Mina tankar går till de som drabbats och påverkats.

För att vända utvecklingen finns det flera åtgärder att ta till, menar han. Precis efter att ett brott begåtts, för staden en dialog med polisen.

– Det är polisen som håller i taktpinnen och vi lyssnar till vad de vill att vi ska göra. I akut närtid kan det handla om att vuxna, fältassistenter och ungdomsjouren ska vara synliga i området, eller att stadens lokaler håller öppet längre.

Alexander Ojanne (S) är bestört över den senaste tidens våldsdåd. "Mina tankar går till de som drabbats och påverkats", säger han.

Emmy Sjöblom

Styret har lagt om trygghetsarbetet – från att jobba reaktivt till proaktivt – genom att bland annat skjuta till resurser till stadsdelarna eftersom de känner till behovet bäst, menar Ojanne.

– Det kan handla om fler fältassistenter, satsningar på föräldrastödsprogram eller att lysa upp områden och röja sly för att öka tryggheten i det offentliga rummet.

Kritiken: För ensidigt fokus

Många av de gripna för våldsdåden har varit unga, i vissa fall så unga som 14. Och i ett fall finns en 15-åring som är misstänkt för att ha skjutit mot en lägenhetsdörr i Gubbängen.

Att skolan är det viktigaste verktyget för att stoppa gängens rekrytering är Alexander Ojanne och oppositionsrådet Jan Jönsson (L) överens om. Men fokuset på förebyggande åtgärder är för ensidigt, menar Jan Jönsson.

– Det är klart att förebyggande insatser hade kunnat sättas in för många år sedan, när de gick i lågstadiet. Men när man väl utvecklat ett extremt våldsbeteende, där man skjuter med automatvapen mot en dörr, då funkar inte förebyggande åtgärder, säger Jan Jönsson.

Jan Jönsson (L) anser att det finns en risk att färre våldsamma unga omhändertas.

Pekka Pääkkö

Särskilt kritisk är Jönsson till att styret avskaffat den så kallade skyddsfonden: riktade pengar till särskilt utsatta stadsdelar för att placera våldsbenägna ungdomar.

– Stadsdelar som har många barn att omhänderta har mycket högre kostnader. Vad är det de behöver dra in på om de inte får pengar? Förskolor och fritidsgårdar? Det är ju viktigt för det förebyggande arbetet.

Men pengarna går nu istället direkt till stadsdelarna, säger Alexander Ojanne.

Jönsson hävdar dessutom att styret minskat anslagen för att placera barn på behandlingshem med tio miljoner.

– Det ger en signal om att stadsdelarna inte ska omhänderta barn i samma utsträckning som de behöver göra.

Men den kritiken ger inte Alexander Ojanne mycket för. Han hävdar att det handlar om pengar till externa placeringar. Istället satsar styret sex miljoner på att starta egna hem, vilket han menar är mer kostnadseffektivt.

– Vi kommer inte låta bli att placera barn som behöver det. Det kommer vara färre externa placeringar men finnas lika många platser, säger han.