En lång karriär inom fotbollsvärlden – bland annat som förbundskapten för Sveriges herrlandslag – är över. Lidingöbon Janne Andersson har därmed mer tid för annat. Under våren fick han upp ögonen för att stiftelsen Blåljus i samverkan – som bland annat hjälper blåljuspersonal i och utanför Sverige – skulle köra ner blåljusfordon till Ukraina.

I styrelse sitter barndomsvännen Micke Syd Andersson.

– Jag skrev till Micke att han skulle höra av sig om de behövde hjälp. Han svarade direkt.

Janne Andersson säger att det är viktigt att vi fortsätter prata om allt som händer i Ukraina.

Jonas Borg/Blåljus i samverkan

Tillsammans med ytterligare tre personer åkte de båda vännerna för några veckor sedan till Lviv i västra Ukraina. Janne Andersson körde en sjuktransportbil, resan var hans första till ett land mitt i ett pågående krig.

– Jag hade bestämt mig för att inte vara rädd, men det var en klump i magen när vi körde in över gränsen.

På plats besökte de ett av landets största rehabcenter för krigsskadade vuxna.

– Där fanns människor på kryckor och i rullstol som har blivit av med armar och ben. Många genomgick rehab och fick proteser. Det kom in nya skadade varje dag.

De överlämnade fyra fordonen från Region Halland vid centret.

– Vad jag förstod skulle den bil jag körde rätt ut till fronten.

Lidingöbon Janne Andersson medverkade i välgörenhetsorganisationen Blåljus i samverkans senaste besök i Ukraina.

Jonas Borg/Blåljus i samverkan

Janne Andersson säger att det är viktigt att lyfta berättelser från kriget och att rapporteringen inte ebbar ut.

– Det är så lätt att man glömmer bort det, och att det blir vardagsmat. Även de som var där påpekade att det var jätteviktigt.

Resan har satt spår i honom.

– Den tacksamheten som människorna visade och allt de berättar gör att man fattar att det verkligen är på riktigt. De lever i ett helvete.

Hur var det att komma hem?

– Skönt. När jag var hemma och hade landat i det här var jag helt färdig. Det tog enormt på krafterna.

Skulle du göra om resan?

– Ja, det skulle jag. Får jag chansen att hjälpa till och bidra på något litet sätt gör jag det.