Den 9 mars är det vernissage för Jakob Anckarsvärds utställning på Galleri Agardh & Tornvall på Sibyllegatan.

Bilderna med diffust välbekanta Stockholmsmotiv berättar om hans tid som student och ung konstnär. Vilket sekelskifte det handlar om är inte helt självklart vid en första anblick.

"Varje gallerirunda på Östermalm började hos Göran Engström vid Karlaplan. Det var roligt att diskutera med Göran som kom ihåg alla besökare och tog upp tråden från sist".

"Varje gallerirunda på Östermalm började hos Göran Engström vid Karlaplan. Det var roligt att diskutera med Göran som kom ihåg alla besökare och tog upp tråden från sist".

Jakob Anckarsvärd

Och kanske är det inte bara miljöerna som är tidlösa, utan också själva livet, menar Jakob Anckarsvärd.

– Det var säkert som för hundra år sedan. Man hade sina vänner och sitt gäng. Vi träffades på Pelikan eller Carmen, eller kanske på KB. Östermalm var gallerikvarteren, från Karlaplan ner till Humlegården.

"Bakom Oscarskyrkan låg Niklas Belenius galleri, där jag fick lov att experimentera fritt med takinstallationer, fontäner och nästa kolsvarta målningar"

"Bakom Oscarskyrkan låg Niklas Belenius galleri, där jag fick lov att experimentera fritt med takinstallationer, fontäner och nästa kolsvarta målningar"

Jakob Anckarsvärd

Då, på 90-talet, bodde han på Grevgatan och pluggade först på Gerlesborgsskolan och senare på Konstfack.

– På den tiden var det en fysisk vandring att lämna in sina arbetsprover. Man gick med en enorm kartong under armen på Valhallavägen, på väg mot Konstfack. Alla kånkade runt på kartonger.

"KB, där jag både ställt ut, druckit för många GT med Beth Laurin. Och i samma hus som saluhallen fanns Tommy Östmars fantastiska ateljé. Varje besök hos min 'mentor' började med en kopp nybryggd espresso."

"KB, där jag både ställt ut, druckit för många GT med Beth Laurin. Och i samma hus som saluhallen fanns Tommy Östmars fantastiska ateljé. Varje besök hos min 'mentor' började med en kopp nybryggd espresso."

Jakob Anckarsvärd

Brottas med kitsch

Jakob Anckarsvärd beskriver sin stil som neo-expressionism och kolorism. Penseldragen är grova och färgerna starka.

– Jag överdriver för att fånga ett ljus eller en upplevelse snarare än att göra bilden så verklighetstrogen som möjligt. På sätt och vis handlar det om att lura betraktaren att acceptera den stil jag målar i, och på kort tid accepterar ögat att färgerna inte ser ut som i verkligheten.

"En cirkel slöts när jag åter ställer ut i samma kvarter som min debut hos Birgitta Wallin på Galleri Svenska Bilder".

"En cirkel slöts när jag åter ställer ut i samma kvarter som min debut hos Birgitta Wallin på Galleri Svenska Bilder".

Jakob Anckarsvärd

Att skildra klassiska Stockholmsmiljöer kan vara en balansgång om man inte vill närma sig kitsch.

– Jag ser tillbaka med viss nostalgi, och vill att folk ska känna igen sig. Det finns en romantik i det, men det måste vara utmanande för att inte bli sentimentalt.