I flera reportage har Sveriges Television rapporterat om en tystnadskultur i Håbo kommun där åtskilliga personer slutat på kort tid. I ett inlägg på Facebook bekräftar Teresa Fröling bilden. För Mitt i Bålsta väljer hon nu att berätta sin historia.
– Jag är lite rädd, men jag känner att det är viktigt, säger hon.
Teresa arbetade som verksamhetsansvarig på Slottsgården, fritidsgården i Skokloster. Mitt i Bålsta var på plats i februari 2019 för att skriva om det som då var länets mest välbesökta fritidsgård.
– Min nya chef kom i början av 2019. Allting gick väldigt fort. Min närmaste chef blev utköpt och även bibliotekschefen blev utköpt. Det blev kaos på avdelningen. Han som var min närmaste chef ville satsa på Skokloster, men den nya chefen ville satsa på Bålsta.
Tvekade lite
Den nya chefen, Jytte Rüdiger, hade till slut ett möte med Teresa i Skokloster. Där och då blev Teresa erbjuden rollen som ansvarig för fritidsgårdarna i såväl Bålsta som Skokloster, säger hon.
– Jag tvekade lite och kände att jag brann för Skokloster. Jag jobbade redan heltid och visste inte hur jag skulle hinna med. Hon blev ganska sur på mig, bytte attityd och bestämde att jag skulle jobba fyra kvällar i veckan. ”Det hinner inte jag, jag har familj. Och vi får ta det här sedan för jag ska gå på föräldraledighet nu”, sa jag.
I slutet av augusti kom Teresa tillbaka till jobbet och fick då veta att hon skulle degraderas till fritidsledare efter flera år som ansvarig för fritidsverksamheten i Skokloster. Hon protesterade och kallades till ett möte med facket där tjänsten skulle diskuteras.
Sonens olycka
Dagen före mötet trillade Teresas son, två år, ned i familjens nybyggda pool i Skokloster och var nära att drunkna. Något möte skedde aldrig, men när hon satt på sjukhuset med sonen kom ett meddelande i mobilen.
– Av någon konstig anledning tar jag upp den. Det är ett mejl från Jytte. Hon skriver att de har haft mötet i alla fall och att det är viktigt att vi bokar ett nytt möte så snart som möjligt, och ”hoppas att allt går bra med din son.” Jag ser svart.
Teresa svarade på mejlet.
”Det enda du borde skriva till mig är att jag ska ta hand om mig och min familj och skita i jobbet under den svåra tid vi går igenom just nu. Vi har precis haft en präst på rummet och jag får ett sådant här mejl av dig. Jag saknar ord.”
Kallades till nytt möte
Samtidigt hände massor på jobbet och trots traumat skrev Teresa långa listor om vad som behövde göras och lämnade över dessa till Birgitta Green, familjens stödperson från räddningstjänstens krisgrupp. Birgitta sökte Jytte Rüdiger, utan framgång, säger hon.
– Vi lämnade meddelanden på mobilen och via kontaktcenter, men det var helt tyst.
Tystnaden bröts ett par veckor senare när Teresa kallades till ett nytt möte, den här gången med kommundirektören. Hon fick beskedet att hon måste dyka upp.
– Jytte kände sig trakasserad av mig. Jag hade skickat två mejl om att någon behövde ta över mina uppgifter. Facket var med, och Birgitta, Tobias (Arvidsson, kommundirektör) och Jytte. Jag vabbade och gick på starka ångestdämpande tabletter.
Mötet ledde inte någonstans, men problemen fortsatte.
Krävdes lämna ut egen fb-inloggning
När Teresa kom tillbaka till jobbet fullt ut hade en utredning genomförts som skulle leda till att fritidsgården i Skokloster inte skulle få de tidigare planerade resurserna.
Någon eller några skrev ett inlägg på Slottsgårdens Facebook om det hela som i sin tur ledde till att många föräldrar blev upprörda.
Kommunen kallade Teresa till ett nytt möte där hon säger att hon avkrävdes lösenordet till sin privata Facebook. Hon vägrade lämna ut det. Hon kallades till ett nytt möte där samma sak skedde.
Slut efter 17 år
I samråd med facket gjordes en omplaceringsutredning, men den slutade i att Teresa skulle byta fritidsgård, till den i Bålsta där hon i början skulle gå bredvid någon eftersom man ”inte litade på henne.”
– Jag har engagerat drivit en verksamhet i flera år. Jag kände att jag ville bli utköpt och jag sa att jag skulle gå till tidningarna. Då erbjöd de att köpa ut mig.
Hon förhandlade till sig en årslön. Efter 17 år i Håbo kommun var det slut.
– Från att ha varit påtänkt som ansvarig för båda fritidsgårdarna till det här. De fick som de ville.
Stämmer inte, säger kommunen
Jytte Rüdiger, chef för Kultur- och fritidsförvaltningen, har en annan syn på det som hänt. Kommunen ville inte alls bli av med Teresa Fröling, enligt henne.
Tvärtom, menar hon, hade Teresa inte fått rätt förutsättningar för att göra sitt jobb.
– Hon var mycket kompetent och jätteengagerad. Men det sköttes inte på ett rättssäkert sätt. När jag kom in fanns det inte ens en arbetsmiljöplan och de timanställda hade inte mejladresser så att kommunen kunde få tag på dem, säger Jytte Rûdiger.
Efter Facebookinlägget publicerats (se ovan) var känslorna starka.
I ett mejl, som senare läckte ut, skriver Jytte Rüdiger till ett flertal politiker samt andra chefer inom kommunen att ”Teresa Fröling mobiliserar på olika hemsidor och far med osanning om fritidsgårdens vara och icke vara i Skokloster.”
Hur kan du ha förtroende för henne om du känner så?
– Det är din tolkning. Jag hade förtroende för hennes kompetens och hennes engagemang, men att timvikarier kan använda kommunens webbkanaler för att publicera brev, det strider mot delegation och ansvaret som verksamhetsledare. Hon brast i hanteringen och jag måste kunna säga internt att det som skrivs här inte stämmer.
Enligt Jytte Rüdiger var omorganisationen av fritidsgårdarna nödvändig och man ville att personalen skulle kunna arbeta i såväl Bålsta som i Skokloster.
– Men man ville inte jobba i Bålsta och tvärtom. Det var vi tvungna att styra upp. Vi arbetade med det här under ett år. Det var ett långt arbete. När Teresas olycka hände så var det inte som att det gick från en dag till en annan. När kallelsen kom visste vi inte allvaret i hennes situation. Hon tog ändå illa vid sig, men det fanns ingen avsikt att inte respektera hennes situation, säger hon om mejlet som skickades när Teresa befann sig på sjukhuset med sin son.
– Vad vi gjorde var att sätta in resurser för att täcka upp för Teresa under tiden som familjen fick återhämta sig. Det kanske fanns en förväntan att kommunen skulle backa upp mycket mer kring det privata.
Hon slår fast att Håbo kommun ville behålla Teresa.
– Kommunen sade aldrig upp någon personal. Däremot krävde medarbetaren att bli utköpt av kommunen om kommunen inte drog tillbaka förslaget om åtgärder i organisationen. Det kunde förvaltningen inte göra då hade man ju fortsatt att bryta mot sina skyldigheter som arbetsgivare. Personen valde då att säga upp sig.