Sigtuna

Från och med 2027 får Sigtuna kommun dans i vardagen, med Helena Lambert som kommunens koreograf. Hon kommer att möta barn, unga och äldre i hela kommunen – från Valsta och Sigtuna stad till Märsta.

– Det är en slags samarbetsmodell, som utgår från att en koreograf arbetar i en kommun under ett helt år och i sitt skapande utgår från mötet med människor, platser och sammanhang i kommunen, säger Helena Lambert.

Helena Lambert ska ta fram Sigtunadansen.

Bo Lambert

Det gör en kommunkoreograf

Helena Lambert har varit dansare och koreograf under större delen av sitt liv, men har aldrig tidigare arbetat som kommunkoreograf. Däremot har hon tidigare skapat dans utifrån platser, bland annat sin hemstad Norrtälje. Det oförutsägbara ser hon som det roligaste med arbetet – resultatet blir alltid olika, eftersom platsen och människorna skiljer sig åt.

– Jag älskar att bli överraskad, och det kommer jag säkerligen att bli av Sigtuna, säger Helena Lambert.

Sigtunadansen skulle kunna vara en samling dansberättelser.

"Handlar om uppriktighet"

Enligt Helena får man med sig människorna genom att inte ha förutfattade meningar.

– Det handlar om uppriktighet och att inte anta något om någon. Att tro på det fördomsfria mötet mellan människor och att på riktigt intressera sig för varandra. Då brukar dansen komma.

Här är kommunens egen danskoreograf.

Frida Öhman

Sigtunadansen

Tillsammans med Sigtunaborna ska Helena Lambert ta fram kommunens egen dans – en dans som ska växa fram i mötet med de invånare hon lär känna under året. Hon vill inte göra en dans om Sigtuna som plats, utan om människorna.

– Sigtunadansen skulle kunna vara en samling dansberättelser från olika platser i kommunen där dansverket bjuder in invånarna att ta del av varandras perspektiv, säger Helena Lambert.

Hur dansen till slut blir har hon inget svar på än.

– Jag är supertaggad, säger Helena Lambert.

Dans i vardagen

Under året planerar Helena Lambert att möta så många invånare som möjligt, och arbetet kommer att se olika ut beroende på årstid. Vintern blir en tid för planering och lära känna området, våren för att ta dansen ut bland människorna, och mot hösten väntas grupper och danser knytas samman.

– Den röda tråden är att det är deltagarbaserat. Att människor ska få mötas genom dansen, och upptäcka nya delar av sig själva och av varandra.