Vid senaste kommunfullmäktige diskuterades försäljningar av stadens fastigheter.

– Jag har fått höra att det cirkulerar en lista med fastigheter som ska säljas på Lidingö. Då blev jag orolig, inledde Erica Magnergård (KD).

I koalitionsprogrammet för Lidingö stad 2023-2026 har LP och M skrivit att kommunen äger en betydande förmögenhet i fastigheter som behöver hanteras bättre.

De vill sälja av kommunala fastigheter och bostadsrätter som inte behövs för att kommunen inte ska behöva skuldsätta sig.

För att kunna samla alla fastigheter i en organisation bildade man i början av året en fastighetsnämnd.  

Finns ingen lista

Anna Britta Bergman (M) ordförande i fastighetsnämnden, svarade att det inte finns någon lista.

– Vi hade i uppdrag att, efter många fastighetsutredningar, skapa en sammanhållen förvaltning av fastigheterna på Lidingö med siktet att ha en långsiktig och effektiv förvaltning.

– Det är våra stora nämnder – omsorgs- och socialförvaltningen samt utbildningsförvaltningen – som har de största lokalbehoven. Sedan naturligtvis även kultur- och fritidsförvaltningen. Det är de som klargör vilka behov som finns.

Fråga för tjänstemännen

Daniel Larson (S) ansåg att koalitionsprogrammet pekar ut ”någon typ av viljeinriktning på ett tydligt sätt”.

– Eftersom vi vet att det kan vara svårt att planera inför olika typer av lokaler vi behöver framöver är det konstigt att det här kommer så högt upp på dagordningen.

– Det skulle vara bättre att fokusera på underhåll, ordning och struktur och att politiken styr över det som politiken ska styra över.

Suzanne Liljegren (L) sa att hon tyckte att det fanns viktigare frågor.

– Här säger vi att vi ska sälja fastigheter vi inte behöver för att inte ta lån. Det är redan svårt att hitta bostäder för personer med särskilda problem, till exempel kvinnor som måste fly sina hem på grund av våldsamma partners.

Lars Ericsson (LP) poängterade att fastighetsnämnden är bildad för att skapa ordning och reda, att alla partier kommer att få en bra inblick om det skulle bli aktuellt med försäljning och att man gör ett noggrant analysarbete.

– Det är precis det vi skriver också. Då behöver man helt enkelt tänka igenom det som nämndes här med bostäder för utsatta kvinnor.

I slutändan har fastighetsnämnden ingen beslutanderätt över vad som eventuellt ska säljas utan det sker i kommunstyrelsen.

– Att kommunen katalogiserar det här och gör en lista över vad kommunen äger och statusen på det och det ungefärliga värdet – det borde ju applåderas av allihop tycker jag. Jag tycker det är märkligt att ni inte applåderar det faktiskt.