Gröna fingrar. Faiza Dabash vid sin älskade kolonilott. Foto: Patrik Wirén

Här odlas framtida lunchlådor

Intresset var för stort. Faiza Dabash kunde inte servera alla som ville ha luncherna hon lagat från kolonilottens grönsaker. Men snart hoppas hon kunna vara igång igen – fast den här gången med utkörning.

  • Publicerad 16:02, 28 maj 2021

– Vi umgås mycket med varandra, diskuterar och dricker te. Folk är hjälpsamma, snälla och väldigt sociala.

Faiza Dabash, som bott i Skarpnäck i 22 år, har haft sin kolonilott i Pungpinans fritidsträdgårdar, precis intill sportfältet, i fyra år nu. Här odlar hon det mesta: vitlök, gräslök, sallad av olika slag, zucchini, tomat, gurka, spenat, bönor, potatis – listan kan göras lång.  

– Jag och min man gillar att odla och äter mycket grönsaker. Men vi kunde inte äta allt vi odlade själva och ville inte heller slänga mat som dessutom har så mycket näring. Vi måste tänka på miljön och jorden vi lever på, säger hon när vi ses på kolonilotten.

Det var det stora överflödet av grönsaker som för två somrar sedan väckte en idé hos henne. Varför inte tillaga lunchrätter baserat på det hon odlar och sälja till de andra kolonisterna?

– Jag satte upp en lapp och det kom väldigt mycket folk. Folk blev jätteglada och satt kvar lång tid efter att de ätit upp sin mat. Och när de var glada blev jag också glad, säger hon.

Falafel och grytor

Maten hon serverade varje lördag till självkostnadspris var bland annat falafel och grytor – alltid ekologiska, näringsrika och helt fria från kemikalier. Och visst finns det en efterfrågan på lokalproducerad lunchmat i Skarpnäck. För några veckor sedan gjorde hon ett inlägg i en lokal Facebook-grupp – och responsen fick henne att rygga tillbaka.

– Det kom hit alldeles för mycket folk, konstaterar hon.

Så nu gör hon återigen enbart mat till andra kolonisterna. Men hon har inte gett upp idén om att en gång i veckan laga lunch till betydligt fler.

– Jag tänker tillaga maten hemma i mitt kök och sedan köra ut luncher en gång i veckan, i stället för att folk ska komma hit. Det är planen, säger hon, även om hon ännu inte vet när hon kan komma igång.

"Jag har ett bra liv här"

Just den här dagen skiner solen. Det är årets första riktiga sommardag och området känns som en riktig idyll. Men Faiza går hit även när det regnar.

– Jag har mitt liv här, det här är nästan som mitt barn. Även om det så är snö så går jag hit och dricker en kopp kaffe eller te. Jag har ett bra liv här, säger hon.