Douglas Körner tränar nästan varje dag. När det inte är karate är det fotboll. På helgerna är det match.
– Karate är kul för att det är en allsidig träning. Man blir stark och vig, det har hjälpt mig mycket i fotbollen, säger Douglas.
– Nu är han så stor att han går själv till karateklubben och föräldrar hjälps åt med fotbollen, säger pappa Joachim.
Medaljtunge Douglas Körner, 11, gillar både karate och fotboll.
Privat
Douglas Körner började med karate när han var fem år och började tävla när han var sju.
I Stockholm hålls sex stora cuper per år och Douglas deltar i alla. Senast tog han guld på Yui shin kai open i Sundbyberg.
– Jag älskar att tävla särskilt när jag vinner. Det är pirrigt och spännande, säger han.
Tävlingsgrenarna är två: kata och det Douglas tävlar i – fighting. För barn går det ut på att markera motståndaren med ett slag eller en spark. Barn får inte ha närkontakt men får snudda kroppen, träffar man huvudet blir man diskvalificerad.
– Och så använder de handskar, benskydd och tandskydd, säger Joachim.
Familjen Körner bor vid St Eriksplan och Douglas tränar på samma klubb som sin pappa.
– Jag har tränat karate sedan 1980-talet, när det var lite tuffare stämning på klubbarna. I dag är karate en familjesport.
Vasastansbon Tamas Weber är tidigare fransk främlingslegionär och expert på kampsport och närstrid.
Privat
Efter några flyttar ligger karateklubben Sanshin i dag på Torsgatan 79 och drivs av Tamas Weber. Den tidigare franske främlingslegionären har tränat karate sedan början av 50-talet och verkat som tränare sedan mitten av 60-talet. Han har flera hedersutmärkelser som kampsportsutövare och är expert på närstrid.
– Det viktigaste är inte medaljerna. Det är den fysiska träningen. Den ger disciplin, kontroll, respekt för regler och hjälper en även i skolan när man ska ha prov och är stressad. Det är det viktigaste av allt tycker jag, säger han.
Tamas Weber var den förste icke-japanen att tilldelas den högsta bältesgraden i Japan.
– Jag brukar säga att jag inte tränar karate, jag är karate.