– När man pratar med människor som inte har tatueringar är många sugna på att skaffa en, men tycker att tatueringen måste betyda så mycket, ha en djupare mening. När man kommer över den tröskeln och kan göra en tatuering bara för att det är roligt eller snyggt, det är då floddörrarna öppnas.

Leonard Brask Eriksson, 35, lägger ut texten om tatueringar och deras betydelse. Själv har han släppt spärrarna för längesen. Döskallar, svalor och rosor har han – och en vänsterarm full med fiskar.

Men det är den högra som har gjort honom uppmärksammad på hemmaplan. På huden strax under armbågen bär han numera torget i Hökarängen, under blå himmel och strålande sol.

Han är uppväxt och har bott stora delar av sitt liv i Hökis. Om tatueringar egentligen inte betyder så mycket, kan just den här vara undantaget.

– Min pappa gick bort i julas. Han var en stor hökarängsprofil som flyttade hit -79. Jag kände att jag ville göra något med Hökarängen för Hökarängen var det viktigaste för honom.

Den hyllade soliga torgbilden. Tatueringen är gjord av Johan Ankarfyr från Fagersjö.

Angie Gray

Fagersjöbo fixade motivet

För både skiss och tatuering svarade Johan Ankarfyr på salongen Forever Lost Tattoo på Folkungagatan. Han är från Fagersjö och har bra koll på Hökis.

– Jag är jättenöjd och den har fått en otrolig respons både från folk jag träffat och på nätet. Jag tror inte det var en enda otrevlig kommentar. Det måste vara rekord på internet, konstaterar Leo Brask Eriksson om de 500 reaktionerna i en lokal Facebookgrupp.

Själv bor han numera i Farsta strand.

– Men jag är fortfarande i Hökarängen två-tre gånger i veckan. Även när jag bodde i Hammarbyhöjden eller Spånga åkte jag dit för efter jobbet-pausen, berättar han.

Krögaren Ahmet Eken i verkligheten – och i en något yngre version med mustasch på Leo Brask Erikssons arm.

Mattias Kamgren

Ofta hamnar han på stammishaket Mickel Räv på Pepparvägen. Och om någon undrar HUR mycket stammis han är, så kan man titta igen på den där armen. Där finns dels en räv – men också en bild på krogens ägare Ahmet Eken, mer känd som Abbe, med en kebabrulle.

Den var lite udda. Berätta mer!

– Vi är några jämnåriga som haft det här som stamställe. Jag hittade en bild på Abbe när han var yngre. Vi skojade om att vi skulle beställa t-shirts med den. Men vi var två som gick lite längre och tatuerade in den. En rolig grej – men kanske ingen man skulle välja som sin allra första tatuering.

Mitt i frågar Ahmet Eken hur det känns att vara förevigad på stamgästernas armar.

– Man blir glad. Många tycker att den är lik Tom Selleck, säger han stolt.

Idyll och misär

På den där underarmen finns också en bild på en a-lagare som somnat på en parkbänk. Leo beskriver den som en motpol till den soliga torgbilden. Även de trasiga har sin plats i det Hökis han älskar.

– Det här är min bild av Hökarängen. Det är en hyllning till Hökis och alla som bor här och den gemenskapen som finns här. Det är som en liten by i en stockholmsförort, säger han.