För en tid sedan fick Lokaltidningen Mitt i ett telefonsamtal från Järfällabon Britta Hammarberg. Hon hade gått en uppfriskande promenad kring Säbysjön tillsammans med sin man när hon hörde något som särskiljde sig från talgoxarnas sång.

– Det lät som en flöjt av något slag.

Hon spejade ut över isen och fick syn på ensam skridskoåkare ute på sjön. I händerna höll han mycket riktigt i vad som såg ut som en flöjt.

– Han tog ut svängarna när han spelade och det lät ordentligt. Vi var flera människor som stannade upp och förundrades. Det var väldigt vackert och om syftet var att förmedla en vårkänsla så lyckades han.

Paret vågade sig inte ut på isen för att hälsa, men de lyckades fånga den flöjtspelande skridskoåkaren på bild.

– Det skulle vara väldigt intressant att veta vem den här mannen är.

Flöjtspelare från Viksjö

Mitt i tog sin an uppgiften att försöka få tag på mannen och hörde av sig till Friluftsfrämjandet som brukar åka långfärdsskridskor på Säbysjön.

– Ja, jag känner honom! Du ska få hans nummer, svarade Pär Vedin på Friluftsfrämjandet.

Numret gick till en man vid namn Kittayos Liliequist, bosatt i Viksjö.

– Haha, ja det är jag, säger han när Mitt i ringer upp.

Han berättar att han började med långfärdsskridskor för två år sedan. Flöjten brukar få följa med när han är ute i naturen.

– Den följer med när jag cyklar, när jag paddlar eller när jag åker skridskor.

Kittayos Liliquist lärde sig spela flöjt i grundskolan och spelar ofta ute i naturen.

Privat

Människor blir glada

Han lärde sig spela flöjt i grundskolan och har uppträtt med flöjten vid några enstaka tillfällen. Men det han gillar mest är att spela ute i naturen. Han gillar hur ekot låter – särskilt på isen.

– Flöjten är ett instrument som låter naturligt, till skillnad från en trumpet exempelvis. Det låter nästan som fågelsång. När jag spelar i skogen brukar fåglarna intressera sig för mig, nästan som att de tror att jag är deras kompis.

Om man skulle vilja få höra dig spela, var är chanserna störst?

– Jag brukar vara ute vid Görväln, vid Gåseborg och ibland ute vid Järvafältet.

Brukar folk undra vad du håller på med?

– Ja, människor brukar vara nyfikna. Men alla som jag mött blir glada.