Att besöka Gustavsbergs porslinsfabrik är lite som att kastas 200 år tillbaka i tiden. På ett ställe skärs leran i exakt lika stora bitar för att pressas till tallrikar, på ett annat trycks Gustavsbergsstämpeln på rätt plats och vid en tredje station fästs de klassiska Stig Lindbergmönstren på kopparna med millimeterprecision.
– Det får inte komma in luft eller fukt under, då spricker dekoren i ugnen, förklarar Christine Ferreira dos Santos, som jobbar i fabriken.
18 personer jobbar vid olika stationer för att göra sin del i en lång produktionskedja, allt för hand.
– Det måste sitta i händerna. Man måste känna när det blir rätt eller fel, på varje produkt. Få vet hur mycket jobb det är att göra en enda kopp, säger Oskar Juhlin, vd på Gustavsbergs porslinsfabrik.
Växtvärk
Idag är Gustavsberg den enda fabriken i Europa, utöver England, som fortfarande tillverkar porslin på det här sättet, för hand, med den speciella, vita leran som blir benporslin.
– Benporslinet är väldigt hållfast och lite vitare i färgen, säger Oskar Juhlin och visar pallarna med den vita leran som levererats direkt från Stoke on Trent i England.
Efter att ha lämnat några år av ekonomiskt trassel bakom sig är fabriken redo för framtiden. Ny hyresvärd, relativt ny vd, en beställningskurva som går rakt upp och nya konstnärer att samarbeta med. Allt finns på plats.
– Det känns jättebra! Vi får in mer ordrar än vi hinner producera just nu, så vi har nästan lite växtvärk.
Mest efterfrågat hos återförsäljare och kunder är de klassiska dekorerna av framförallt Stig Lindberg. Fabriken får också uppdrag från företag som vill ha en egen, unik servis med Gustavsbergsstämpeln på.
Minska ytorna
Det sågtandade huset i Gustavsbergs hamn är lite av hjärtat i hamnen, och i Gustavsberg. Första koppen tillverkades i Gustavsberg 1825, och sedan dess har det fortsatt, i två sekel, utan avbrott. Nuvarande byggnad stod klar 1937 och fortfarande tillverkas tallrikar, skålar, koppar och fat.
Nu för ledningen en dialog med Landia AB, som köpte fabriksbyggnaden från kommunen tidigare i år, om att minska ned ytan och försöka använda lokalerna mer effektivt. De ska också jobba för att trimma produktionen, försöka få bort spilltid och onödiga moment, men med samma personal.
– Vi kommer aldrig vilja automatisera tillverkningen, och det går inte heller. Varje sak som görs här är unik och har en liten variation eftersom det görs förhand, så det skulle aldrig funka i en maskin, säger Oskar Juhlin och tar ett exempel där en person sitter och drar en linje för hand längs kanten på varje tallrik.
– Den linjen skulle hamna lite hursomhelst och på sidan om den hade gjorts av en maskin, säger han.
Men trots att fabriken har funnits i 200 år och trots att den ligger mitt i hamnen är det få som vet vad de som jobbar här faktiskt gör.
– Det vill vi ändra på, vi vill bli synligare och bygga vårt starka varumärke ännu mer. Folk måste veta att det som byggde orten finns kvar och att vi gör något riktigt världsunikt i Gustavsberg.
https://www.mitti.se/nyheter/efter-200-ar-gustavsbergs-porslinsfabrik-nara-graven/lmsdj!6019325/
https://www.mitti.se/nyheter/lisa-larson-skapar-fortfarande-nytt/reptjh!Efunko6bG4oTGxl6cjAZVQ/