De båda klasskamraterna David Löfvenberg och Ika Nobuoka är osäkra på vad hösten bär med sig. Men att de ska gå till valurnorna den 11 september är däremot glasklart.
– Vi har en skyldighet i demokratin att vara engagerade och inte låta makthavarna bestämma allt. Då är det viktigt att rösta, och särskilt för oss unga för det är vi som kommer att få leva med vad som sker resten av våra liv, säger Ika.
De går sista året på Tumba gymnasium, och är i full färd med att jonglera slutspurten bakom skolbänken med planering av stundande student. Ambitionen är minst sagt hög, och lika så är engagemanget för samhället.
– Jag är född och uppvuxen i Botkyrka, och jag ser stora skillnader mellan Tumba där vi är nu och norra Botkyrka. Så segregation och kriminalitet har inte bara blivit en viktig fråga för samhället utan för mig också personligen. Det är synd att se jämnåriga eller barn som är yngre än mig hamna i kriminalitet och råka illa ut, säger David.
Lågt valdeltagande
Botkyrka hade i förra valet bland det lägsta valdeltagandet till riksdagen i hela landet. Till kommunfullmäktige var det lite fler som röstade, men andelen unga i åldern 18–29 år var låg. 12 917 unga gick till valurnorna då, vilket motsvarar 68 procent av alla 18–29-åringar i kommunen.
– Flera unga behöver känna att det finns politiker som representerar dem och deras åsikter. Det finns inte riktigt några partier som gör det på samma sätt som de gör för äldre. Jag tror också att många ungdomar är besvikna på politiker, säger David.
Hur då?
– Jag och min två år äldre bror gick på Björkhaga skola. När min bror började sexårs fick man höra att skolan snart skulle renoveras. Men det är inte förrän nu, 14 år senare, som man börjat ställa ut baracker så att man ska kunna bygga. Politiker säger att saker ska hända, men förändringarna kommer inte riktigt. Då kan unga känna att varför ska jag gå och rösta? Varför ska jag ta mig tid och göra det här när politikerna ändå inte håller vad de lovar, säger David.
– Flera unga skattar inte, eller känner att de skulle påverkas av förändringar i samhället eller att de utsätts för strukturella problem. Då är lättaste vägen att inte gå och rösta, eller rösta på det som ens föräldrar eller kompisar röstar på, menar Ika.
"Sitter i en sandlåda"
Exakt vilket parti de två klasskamraterna tänker rösta på den 11 september har de inte riktigt bestämt sig för. Men det kommer säkert ge med sig under sommaren, tror de.
Diskussionen glider snabbt över till vilka sätt det finns för att snabbare hitta till ett beslut, och partiledardebatter kommer på tal. Det är ett enkelt sätt att ta del av information, menar de. Nästan i alla fall.
– Ibland kan man tro att de lika gärna skulle kunna sitta i en sandlåda med hink och spade – det är inte alltid en mogen debatt. Det ger inte mig något av att höra hur de pratar om hur dåliga de andra är, säger David.
Vad tycker ni att de borde fokusera på istället?
– Det som är relevant idag. Det kan vara allt från segregationen till Nato till klimatkrisen eller hur busslinjerna är dragna. Flytta fokus från varandras politik och istället fokusera på den egna, säger Ika.
– Det kändes som att elevrådet i nian var mer moget än riksdagen idag, vilket inte är ett jättebra betyg, fyller David i.