Österåker

– Jag tror inte att kriget kommer ta månader utan år. Just nu har vi inga planer, utan tar en dag i taget. Det är samma med mina vänner, säger Jurii Lylov, 57 år.

Han och dottern Sofiia, 15 år, är några av de många tusen flyktingar från Ukraina som kommit till Sverige. Tack vare en bekant hamnade de i Österåker där Jurii för tillfället jobbar för kommunen och hjälper andra flyktingar.

Kunde inte förstå

Annat var det i Ukraina, innan kriget kom.

– Mitt liv var väldigt bra. Jag var fastighetsmäklare i centrala Kiev och hade stora företag och ambassader som kunder, berättar han.

– Första tiden kunde man inte förstå vad som hade hänt.

Mikael Andersson

En julgran pyntad med vikta pappersfigurer står i vardagsrummet och från sovrummet hörs små ljud från Sofiyka, en månad gammal, som precis vaknat. Vi är hemma i Svitlana Rudenkos hem sedan några månader, i Smedby. Här bor hon med sina fyra barn 10, 12 och 15 år gamla som går i skolan. Och så lilla Sofiyka förstås.

– Min make gifte om sig för tre år sedan, berättar hon och förklarar att hon också har en ny relation.

Vännen försvann

Innan hon flydde i våras var hon lärare i franska och engelska. De stora barnens pappa är soldat i Ukraina berättar hon. Han var frivillig redan när kriget i östra Ukraina bröt ut 2014. Det var tufft psykologiskt berättar hon. Både för honom och resten av familjen. Nu är han åter soldat och håller kontakt genom att skriva och ringa.

Innan kriget var familjen bosatt i Butja, ett par mil väster om Kiev. Den lilla staden är numera känd för de omfattande krigsbrott som avslöjades när ryssarna drog sig tillbaka från området i våras.

– En av mina äldsta och bästa vänner är ”saknad”. Han blev troligen dödad i Butja, berättar Jurii Lylov.

– Han tog cykeln och skulle handla, sedan försvann han.

Sofiia saknar sin hund

Jurii berättar att han följer kriget noga genom vänner och nyhetssändningar. Hans hustru och vuxna dotter är kvar i Ukraina, som frivilliga och för att ta hand om äldre släktingar och familjens husdjur – fyra små hundar och en katt. När Jurii och dottern Sofiia kom till Sverige grät Sofiia i dagar, berättar han. Och när Sofiia hade sitt första videosamtal med favorithunden Chica grät både hon och hunden.

Saknad. Juriis dotter Sofiia Lylova har målat av sin favorithund Chica. Hon blev kvar i Kiev.

Fredrik Sjöquist

Sofiia spelar violin och gick i språk- och musikskola hemma i Ukraina. Enligt pappa Jurii är hon begåvad och hans stora önskan är att hon ska kunna fortsätta studera musik i Sverige.

Har du några kompisar i Sverige?

– Jag har några svensk-ukrainska vänner i skolan och några svenska vänner genom musiken, berättar Sofiia.

Närvarande. Bland figurerna som Svitlanas yngste son Vasyl vikt som julpynt ligger en påminnelse om kriget som pågår.

Fredrik Sjöquist