"När Miguel föddes förändrades hela min tillvaro. Från första stunden var det tydligt att han är meningen med mitt liv och ger mig den största lyckan. Samtidigt var jag helt omskakad. Efter en fyra dagar lång och svår förlossning kom vi hem till en ny tillvaro där vi bröts ner av sömnbrist.
Efter tre veckor skrev jag den första texten i det som nu har blivit boken "En förälders födelse". Jag skrev om förlossningen och lade ut det på Instagram, för jag kände att jag måste veta om andra kunde relatera till min upplevelse. Jag trodde att jag skulle dö och skrev av överlevnadsinstinkt."
"Det var som att öppna en sluss. Tusentals meddelanden strömmade in. Alla som hade fött barn förstod. Efter det fortsatte jag att skriva. Jag visste inte att det skulle bli en bok – jag bara lade mig i soffan och skrev i mobilen. För att hjälpa mig själv och för att hjälpa andra.
Jag hade höga ambitioner när jag var gravid. Eriks och mitt föräldraskap skulle vara helt jämställt. Därför skulle jag inte amma, därför skulle vi yrkesarbeta lika mycket båda två och jag skulle fortsätta att gå ut och träffa vänner. Jag trodde att mitt föräldraskap skulle bli lätt eftersom jag hade en plan. Jag blev besviken på mig själv när det blev kaos och konflikter i alla fall."
"Nu är jag mer ödmjuk inför att allt inte går att planera. Men jag vet också att jämställdheten varit en vinst för min och Eriks relation, och för våra relationer till Miguel. Nu är han snart fyra år. Han är i en underbar fas. Vi skrattar och pratar mycket och har många härliga stunder ihop – och jobbiga. Det är omvälvande att få vara hans mamma.Jag önskar att min bok ska vara som att hålla någons hand. Den hand jag själv skulle ha behövt som nybliven förälder."