Bergslagernas järnvägssällskap är en ideell förening bildad 1972 för att bevara de tåg från 1930-talet som körde på Bergslagernas järnvägar. Edwin Bohm är bara 17 år, men en av de mest aktiva i föreningen och har varit det hela sin tonår.
Edwin står redo på Centralstationen i Göteborg. Han är klädd från topp till tå i sin morfars tåguniform från 50-talet.
– Nu har jag och morfar samma storlek, säger Edwin Bohm.
Han går längst de faluröda tågvagnarna från 1930-talet, många som han själv spenderat oräkneliga timmar av sin lediga tid med att måla om och restaurera.
– Jag har pendlat för att jobba med tågen sedan jag var 14, så det känns inte speciellt jobbigt att göra det. Det är bara en del av livet, säger han.
Edwin leder vägen in till vagnen för första klass. Doften av asfalt och avgaser på Centralstationen byts ut till den träiga doften av sommarstuga och tung sammet. Han slår sig ner kupén och tar av sig hatten. Det är viktigt att klä sig rätt i tågvärlden från 30-talet.
– Det gör folk glada att man är korrekt klädd. Jag tycker också om att klä mig rätt. Du klär dig på ett sätt på ett bröllop och på ett annat sätt här. Fast slipsen och slipsnålen är från 70-talet, så de är egentligen för moderna, säger Edwin.
Intresset för 1930-talets tåg började redan från barnsben, när Edwin introducerades till tågvärlden av sin morfar. Det började med modelltåg som de byggde tillsammans, sen utvecklades det till att de åkte veterantågen ihop. När Edwin var gammal nog, 14 år, åkte han in själv till Centralstationen för att arbeta med att restaurera vagnarna. Sedan dess har intresset bara växt.
– Jag skrev till och med dikter om tåg när jag var yngre. Tåget känns som hemma och jag är uppvuxen med gubbarna i föreningen. Jag har tänkt på det flera gånger, att morfar verkligen har skapat mitt liv.
Att vara uppvuxen på tåget med de äldre i föreningen har gjort Edwin till lite lillgammal när han växte upp.
– Jag har alltid gillat att vara uppklädd för tåget. Jag var väl lite egen på det sättet när jag var liten. Genom tåget har jag fått lära mig att ta ansvar, från att jag tog biljetter när jag var 10 år till att jag blev ansvarig för restaurangvagnen när jag blev 16 år.
Edwin pluggar idag till kock i Uddevalla och pendlar in till Göteborg varje ledig stund för att jobba med tågen. När han kommer hem efter en lång dag av tågrenovering sätter han sig direkt för att googla efter originaldelar till tågkupéerna.
– Mitt mål är att få varje detalj så nära originalet som möjligt. Vi ska ha det finaste veterantåget i Sverige.
Men det hårda slitet är värt det när han får träffa resenärerna.
– Det är så häftigt att så många älskar gamla tåg och kan bli så glada av att åka med. Det är vanligt att äldre åker med för att återuppleva hur det var att åka tåg när de var yngre.
Edwin ställer sig upp och visar vägen genom de olika tågkupéerna. Förr i tiden fanns både första, andra och tredje klass.
Exklusiva kupeer i röd sammet byts ut till öppna salonger. I varje kupé finns flertalet spakar och snören lättillgängliga för varje resenär.
– Förr kunde man ha spakar så här öppet. Människor lät bli att pilla på saker på den tiden, säger Edwin.
Utanför tågvärlden från 1930-talet susar Göteborg år 2020 förbi med moderna nybyggen.
Idag jobbar Edwin tillsammans med Lennart Tvingby, säkerhetsansvarig, Tommy Lintonsson, lokförare och Tim Öberg, tågbefälhavare. De alla delar samma djupa intresse för veterantåg.
– Jag började lära mig köra tåg när jag var 14-15 år. Idag är jag 40 år och har bara fortsatt gilla tåg. Man kan fråga sig varför. Jag brukar säga att detta inte är någon hobby, det är en obotlig sjukdom, säger Tommy Lintonsson
Tim Öberg kör vanligtvis Västtåg, men har nyligen börjat engagera sig i föreningen.
– Jag brukar kalla oss för tågmuppar. Det nya tågen är bara transport, de saknar mysfaktorn veterantågen har, säger Tim Öberg.
Lennart Tvingby har varit med och kört tåg sedan 70-talet. Alla fyra män har det obotliga intresset för de äldre tågen.
– Jag kommer aldrig lämna veterantågen. Det kommer alltid att finnas med mig, på ett eller annat sätt, säger Edwin Bohm.
