För den som ägnar sin fritid åt radiostyrda bilar är Ältavägen 301 en välbekant adress. Här, i ett skogsparti mellan Flatenbadet och Älta centrum, finns fyra banor där några av landets största tävlingar arrangeras. Förr var det samlingsplats för stadens raggare, men sedan 1984 är det föreningen MHF Skarpnäck som håller till här.
Erik Hanser är ansvarig för ungdomsverksamheten, Team Skarpnäck.
– Vi har drygt 200 medlemmar, varav ungefär en tiondel i Team Skarpnäck, berättar han medan han visar oss runt på området.
Vill se fler tjejer
Intill banorna finns långa bord där förarna står på rad och mekar med sina bilar.
– Det handlar lika mycket om att meka som att köra. Du måste gilla att skruva på grejerna, konstaterar Erik och tar plats i tornet intill Green Hill-banan för att köra några varv.
Med sändaren i handen styr han den tvåhjulsdrivna bilen över rejäla gupp och in i tvära kurvor. Här kan han nå en hastighet av 50 kilometer i timmen, medan Flatenbanan har en raksträcka där hastighetsmätaren ofta ligger runt 100 kilometer i timmen.
För Erik, som tidigare ägnade sig åt golf på elitnivå, är det tävlingsmomentet som lockar mest.
– Det jag saknade var tävlingsnerven och här kommer den till liv igen. Jag körde från att jag var 10 till 17 år, sedan tog golfen över. Det här det här min tredje säsong sedan jag började igen, säger han.
För många är radiostyrda bilar någonting de ägnar sig åt som barn, sedan tar annat över – innan intresset åter väcks till liv framåt medelåldern. Det är framför allt pojkar och män på området.
– Vi skulle gärna se fler tjejer här och gör vårt bästa för att det inte ska vara en grabbig atmosfär, säger han.
En kvinna som är på plats den här eftermiddagen är Veronica Nilsson. Hon sitter i styrelsen och är ansvarig för Flatenbanan och är dessutom en av de snabbaste i världen på att byta däck och fylla på bränsle.
Hennes man, Niclas Nilsson, är lika hängiven sporten och blev svensk mästare på just Flatenbanan i augusti i år. Att hon skulle träffa en man som delade hennes intresse var en självklarhet.
– Min pappa höll på med radiobilar och hela familjen var med när han körde. Jag växte mer eller mindre upp på banan och visste tidigt att min framtidsman var tvungen att hålla på med det också. Nu hänger Meia med också, säger hon och tittar på dottern som vilar på hennes arm.
Att familjen bor på andra sidan staden, i Åkersberga, innebär inte att de tvekar inför att åka hela vägen hit flera gånger i veckan.
– Även på semestern är vi här så mycket det går, säger Veronica som till vardags arbetar inom IT.
Med sina 18 månader är Meia yngst i klubben. Den äldsta är 89 år fyllda. Så åldersfördelningen är det inget fel på.
Men så var det det här med tjejerna. Även Veronica önskar att fler hittade hit.
– På lördagar mellan tio och tolv är alla välkomna att låna en bil. Det är bara att komma hit och testa, uppmanar hon.
https://www.mitti.se/nyheter/radiostyrda-bilar-tvingas-bort-av-kraftvarmeverket/repuhz!6nRDzBdAwSypQJG@j7kMZQ/