”Det spelar ingen roll vad du har gjort, det viktiga är att du vill ändra på dig” är budskapet som Botkyrkas två samordnare mot kriminalitet, Emil Häggbom och Elise Ekmen, vill pränta in i skallen på de kriminella avhoppare som söker sig till dem för att göra den största – och kanske viktigaste – förändringen i sina liv.
– Många av klienterna vi möter kommer från en väldigt svår situation. Ofta har de varit brottsutsatta eller själva utsatt andra, och många kommer till oss med skam och skuld kring det. Det rättfärdigar inte vad de har gjort, men de ska åtminstone ha möjlighet att ändra sina liv, förklarar Emil Häggbom.
Han och Elise Ekmen är den första kontakten och stödet som många kriminella avhoppare får när de söker hjälp hos Botkyrka kommun.
”Låga trösklar”
I våras dömdes ett stort antal personer ur Vårbynätverket i en av de största rättegångarna mot gängrelaterad brottslighet som hållits i Sverige. Flera av de dömda var bosatta i Botkyrka. I maj sköts också en 18-årig man till döds i Alby, och tre månader senare mördades ännu en ung man i Fittja.
Det här är händelser som på olika sätt kan ha påverkat att fler nu vill hoppa av.
– Det är väldigt grovt våld och grov kriminalitet med låga trösklar, och brotten blir väldigt lätt av allvarlig art. Men jag tror att det är naturligare än vad folk tror att vilja hoppa av när man inser vad det är för miljö man har hamnat i, säger Zeke Wikström, avhopparsamordnare på Botkyrkapolisen.
I grannkommunen Huddinge har rekordmånga sökt sig till kommunens avhopparverksamhet, nio har beviljats och ytterligare sex står på tur. Tidigare år har totalt 2–3 personer fått hjälp av kommunen. Botkyrka vill inte presentera exakt hur många kriminella individer som har sökt sig till kommunens avhopparverksamhet under de senaste åren. Men Emil och Elise vittnar om att det är många nu.
– Det har absolut varit ett högt tryck på den senaste tiden, men det är snarare något vi ser positivt på. Min reflektion är att det har blivit en stissigare miljö i de kriminella nätverken, och att det har blivit mer impulsivt att ta till våld och det gör folk i den här miljön osäkrare och fler börjar reflektera över ifall det är dags att bryta nu innan den här situationen seglar i väg, säger Emil Häggbom.
Med soc och polis
De ingår i kommunens våldspreventiva arbete, och utgår från den gamla doktorsvillan i Tumba, som nu fungerar som det våldspreventiva arbetets nav. Här sitter också polis och socialtjänst, som spelar stor roll i Emils och Elises arbete. Avgörande, till och med, menar Elise.
– Skulle socialtjänsten inte finnas skulle det inte gå att bedriva ett arbete mot den här målgruppen, punkt!
Deras närmsta medarbetare från socialtjänsten kommer från avdelning vuxen 1 och 2, där Mitt i tidigare har kunnat rapportera om att halva personalstyrkan sa upp sig inom ett halvår till följd av flera omorganisationer på kort tid, med ökad stress och arbetsbörda för socialsekreterare till följd. Ett problem som många socialtjänster brottas med, menar Emil Häggbom.
– Det är inte en fråga om att hitta nya handläggare, för handläggare finns det. Problemet är att man får in nya handläggare som i sin tur bränner ut sig och det blir en hög ruljans på personal, säger han.
Luckor fyllda
Samtidigt vill både Elise och Emil lyfta det goda arbete som deras närmsta kollegor på socialförvaltningen gör.
– Handläggarna i vår arbetsgrupp har varit jättebra, flexibla i bedömningar och engagerade. De har haft ett driv och skapat tid även när de inte haft den möjligheten utifrån arbetsbelastning, säger Elise.
Och enligt socialtjänsten själva har det gått bra att fylla de luckor som uppstått efter massuppsägningarna på avdelningarna.
Till resursteamet har en person anställts, och ytterligare en har blivit erbjuden en tjänst av de fem socialsekreterartjänster som ska ingå i arbetsgruppen. Socialsekreterare till resursteamet har utannonserats i flera omgångar sedan i våras.