EN FÖRSTA KONTAKT. Det är mer att göra nu, vittnar både Emil Häggbom och Elise Ekmen om. De är kommunens samordnare mot kriminalitet, och är ofta den första kontakten som en kriminell avhoppare får med kommunen när hen har bestämt sig för att göra en förändring i sitt liv och bryta med kriminalitet. Foto: Sacharias Källdén

Elise och Emil ger avhoppare en andra chans

Det är stissigt bland de ­kriminella nu. Följden blir att fler av dem vill hoppa av, vittnar Emil Häggbom och Elise Ekmen om. De är de första en kriminell avhoppare möter, efter han tagit sitt livs kanske viktiga beslut.

  • Publicerad 07:00, 13 nov 2021

”Det spelar ingen roll vad du har gjort, det viktiga är att du vill ändra på dig” är budskapet som Botkyrkas två samordnare mot kriminalitet, Emil Häggbom och Elise Ekmen, vill pränta in i skallen på de kriminella avhoppare som söker sig till dem för att göra den största – och kanske viktigaste – förändringen i sina liv.

– Många av klienterna vi möter kommer från en väldigt svår situation. Ofta har de varit brottsutsatta eller själva utsatt andra, och många kommer till oss med skam och skuld kring det. Det rättfärdigar inte vad de har gjort, men de ska åtminstone ha möjlighet att ändra sina liv, förklarar Emil Häggbom.

Han och Elise Ekmen är den första kontakten och stödet som många kriminella avhoppare får när de söker hjälp hos Botkyrka kommun.

”Låga trösklar”

I våras dömdes ett stort antal personer ur Vårbynätverket i en av de största rättegångarna mot gängrelaterad brottslighet som hållits i Sverige. Flera av de dömda var bosatta i Botkyrka. I maj sköts också en 18-årig man till döds i Alby, och tre månader senare mördades ännu en ung man i Fittja.

Det här är händelser som på olika sätt kan ha påverkat att fler nu vill hoppa av.

MER ATT GÖRA NU. ”Många av klienterna vi möter ­kommer från en väldigt svår situation”, säger Emil. Foto: Sacharias Källdén

SAMVERKAN. De utgår från den gamla doktorsvillan i Tumba, där också socialtjänsten och polisen sitter. ­Något som gjort deras arbete enklare, menar både Elise och Emil. Foto: Sacharias Källdén

– Det är väldigt grovt våld och grov kriminalitet med låga trösklar, och brotten blir väldigt lätt av allvarlig art. Men jag tror att det är naturligare än vad folk tror att vilja hoppa av när man inser vad det är för miljö man har hamnat i, säger Zeke Wikström, avhopparsamordnare på Botkyrkapolisen.

I grannkommunen Huddinge har rekordmånga sökt sig till kommunens avhopparverksamhet, nio har beviljats och ytterligare sex står på tur. Tidigare år har totalt 2–3 personer fått hjälp av kommunen. Botkyrka vill inte presentera exakt hur många kriminella individer som har sökt sig till kommunens avhopparverksamhet under de senaste åren. Men Emil och Elise vittnar om att det är många nu.

– Det har absolut varit ett högt tryck på den senaste tiden, men det är snarare något vi ser positivt på. Min reflektion är att det har blivit en stissigare miljö i de kriminella nätverken, och att det har blivit mer impulsivt att ta till våld och det gör folk i den här miljön osäkrare och fler börjar reflektera över ifall det är dags att bryta nu innan den här situationen seglar i väg, säger Emil Häggbom.

Med soc och polis

De ingår i kommunens våldspreventiva arbete, och utgår från den gamla doktorsvillan i Tumba, som nu fungerar som det våldspreventiva arbetets nav. Här sitter också polis och socialtjänst, som spelar stor roll i Emils och Elises arbete. Avgörande, till och med, menar Elise.

– Skulle socialtjänsten inte finnas skulle det inte gå att bedriva ett arbete mot den här målgruppen, punkt!

Så arbetar Emil och Elise tillsammans med socialtjänsten och polisen

Ett ärenden där en person vill lämna sitt kriminella liv hamnar först hos Elise och Emil, som möter upp den här personen och har förutsättningslösa samtal där de ser över om det här är en person som är motiverad nog att bryta med kriminalitet och vilka insatser som kan behövas.

Sedan är det oftast upp till socialtjänsten att utreda de här insatserna. Samtidigt genomför polisen en hotbildsbedömning mot den här personen, där man bland annat kollar om det är aktuellt att den här personen flyttar till en annan ort.

Emil och Elise är med på den här resan så länge individen själv vill det. De började i mars 2020, och har ännu inte avslutat kontakten med någon kriminell avhoppare.

Visa merVisa mindre

Deras närmsta medarbetare från socialtjänsten kommer från avdelning vuxen 1 och 2, där Mitt i tidigare har kunnat rapportera om att halva personalstyrkan sa upp sig inom ett halvår till följd av flera omorganisationer på kort tid, med ökad stress och arbetsbörda för socialsekreterare till följd. Ett problem som många socialtjänster brottas med, menar Emil Häggbom.

– Det är inte en fråga om att hitta nya handläggare, för handläggare finns det. Problemet är att man får in nya handläggare som i sin tur bränner ut sig och det blir en hög ruljans på personal, säger han.

Luckor fyllda

Samtidigt vill både Elise och Emil lyfta det goda ­arbete som deras närmsta kollegor på socialförvaltningen gör.

– Handläggarna i vår arbetsgrupp har varit jättebra, flexibla i bedömningar och engagerade. De har haft ett driv och skapat tid även när de inte haft den möjligheten utifrån arbetsbelastning, säger Elise.

Och enligt socialtjänsten själva har det gått bra att fylla de luckor som uppstått efter massuppsägningarna på avdelningarna.

Till resursteamet har en person anställts, och ytterligare en har blivit erbjuden en tjänst av de fem socialsekreterartjänster som ska ingå i arbetsgruppen. Socialsekreterare till resursteamet har utannonserats i flera omgångar sedan i våras.