När det är dags för skolan att dra igång efter sommarlov uppmärksammas ofta flera fall av försvunna barn. Det kan då handla om barn som förts utomlands för att exempelvis giftas bort, eller utsättas för könsstympning.   

Christine Lidström, samordnare för regionalt stödcentrum heder och resursteam heder i Göteborgs stad, förklarar att det finns ett flertal orsaker till att barn förs utomlands av sina familjer under längre lov.

– Det kan handla om att föräldrar anser att barnet inte följer de regler och normer som de står bakom, så att de förs utomlands i uppfostringssyfte. Antingen till släktingar eller så kallade uppfostringsanstalter.

– En annan orsak är att hbtqi-personer förs utomlands för att utsättas för så kallade omvändelseförsök, fortsätter hon.

För att undvika att barn och ungdomar utsätts för denna typ av hedersrelaterat våld och förtryck är det viktigt att man som privatperson, och kanske framförallt som yrkesverksam inom skola, är uppmärksam på tecken att någon lever i en miljö med hedersnormer. 

– I dessa situationer kan man ofta se att barn inte får umgås med kompisar efter skolan, de kanske inte får ha fritidsintressen eller att en bror kontrollerar dem under skoldagen, berättar Christine Lidström.

Christine Lidström, samordnare regionalt stödcentrum heder och resursteam heder Göteborg.

Christine Lidström, samordnare regionalt stödcentrum heder och resursteam heder Göteborg.

Privat

Stort mörkertal

Om tecken som indikerar att hedersrelaterat förtryck eller våld förekommer uppmanar Christine Lidström till att omedelbart göra en orosanmälan. 

– Vid minsta lilla oro ska man ta kontakt, antingen med någon av våra verksamheter eller med socialtjänsten. Det är bättre att göra det en gång för mycket än en gång för lite.

Just nu pågår det en sammanställning inom Göteborg stad där man ser över om några barn saknas.

Men det finns också ett stort mörkertal.  

– Alla fall kommer inte till svenska myndigheters kännedom, vilket gör det svårt att veta exakt hur många barn som faktiskt förs utomlands.

– Däremot är det så att ju mer man sprider kunskapen om att det här faktiskt sker, desto fler ögon är det på barn och ungdomars situation. Förhoppningsvis leder det till att allt fler agerar för att det inte ska hända, understryker Christine Lidström.