Vi ses över en kaffe på kaféet Årstabo. David Wikberg är inte van att vara huvudperson. I tio år har han jobbat som producent och låtskrivare ihop med bland andra Maja Francis, Thomas Stenström och Shout Out Louds. Musiken som blev albumet "Surgery" skrevs sena nätter framför pianot i Årsta, och var egentligen inte tänkt för någon annans öron. Det var en ventil under en svår tid, när allt bokstavligen stannade upp. Hösten 2021.

– Det visade sig att jag saknade en led i min fot och var tvungen att opereras. Efter operationen trodde jag att jag skulle kunna jobba på ungefär som vanligt, fast med kryckor. Men jag blev gipsad och hamnade i en lång morfindimma. I flera månader var jag helt fast hemma. Då kom allt över mig, saker jag var tvungen att bearbeta, säger David Wikberg.

"Bra att livet stannade upp"

Det var psykisk ohälsa, relationer och dödsfall i familjen.

– Nu i efterhand var det det bra att livet stannade upp. Jag fick deala med allt genom att skriva av mig och det var egentligen första gången jag hade tid för det. Albumet, som jag inte hade en tanke på då, är som en dagbok från den tiden, säger David Wikberg.

På nya skivan gör han allt själv. Sång, instrument, produktion.

– Som producent brukar jag inte sträva efter det, jag tycker inte att det finns ett egenvärde i att en och samma person ska göra allt själv. Men just i det här projektet behövde jag vara själv i min egna lilla kokong liksom, säger David Wikberg.

Han har svårt att beskriva sin musik men sträcker sig till "sparsmakad". Tidningen Nöjesguiden skriver att skivan "lär gå hem hos alla Bon Iver-vurmare".

– Jag har spelat in piano och sång live, och lagt på lite saker i efterhand, säger David Wikberg.

Hemkär

Kollegorna har stöttat honom inför skivsläppet.

– Utan dem vet jag inte om jag hade vågat. Framför allt har Maja Francis varit viktig för mig i det här projektet. Hon var den första som lyssnade och har verkligen hjälpt mig att våga, säger David Wikberg.

Han är uppvuxen utanför Lysekil, flyttade till Göteborg för att gå ett musikgymnasium och drog ut på turné med bandet Fibes, Oh Fibes! direkt efter studenten. Ett decennium har han nu tillbringat i Stockholm och halva den tiden i Årsta.

– Jag älskar att bo här och att det inte finns någon tunnelbana. Det känns som en liten by, så fort jag cyklar över bron blir jag lugn.