Kungsängen

Över parkeringen på torget i Kungsängen kommer Brobon Åke Holm gående. För många är han känd som Upplands-Bros alldeles egen jultomte. Åke har bott i kommunen sedan 1983 och beskriver Upplands-Bro som lugn och välfungerande.

– Det är ju en jättelugn kommun nu, säger han.

Han tycker att kommunen har förändrats över tid och menar att områden som tidigare haft dåligt rykte inte längre upplevs så i praktiken. Samtidigt lyfter han fram gemenskapen.

– Jag saknar tiden på Posten. Jag jobbade där i sexton år. Det var så man lärde känna folk här ute, säger Åke Holm.

Vad saknar du i Upplands-Bro?

– Jag saknar egentligen ingenting. Vi har ju allting.

I närheten av kommunhuset kommer Annelise Lindblom gående. Hon har bott i Upplands-Bro sedan 1958 och lyfter även hon fram det positiva.

– Jag tycker om Upplands-Bro. Det är vacker natur och fint på många platser. Och trevliga människor, säger hon.

För henne är fungerande kollektivtrafik viktig i vardagen.

Annelise Lindblom har bott i Upplands-Bro sedan 1958.

Christian Lärk

– Det ska ju helst funka och det gör de ju för det mesta. Men på somrarna är det alltid lite knöligt med det, säger hon.

Mitt i:s promenad genom Kungsängens centrum fortsätter. Utanför Golden Cave som förbereder man för oktorberfest. Strax intill, på torget, ligger en katt och ser ut att vara lyckan själv. Men hur står det till med Kungsängenborna?

Gabriell "Gabbe" Boyaci har drivit frisörsalong i Kungsängens centrum sedan 1993 och flyttade till kommunen 1996.

Han beskriver Upplands-Bro som tryggt och vackert – men också som en plats där viktiga frågor inte alltid tas om hand som de borde.

– Kommunen är underbar, men samtidigt kan den vara förfärlig, säger han.

Gabriell Boyaci blir intervjuad av och klipper samtidigt Mitt i:s reporter Niklas Loman.

Christian Lärk

Gabriell Boyaci lyfter fram familjelivet, naturen och tryggheten som skäl till att han stannat kvar.

Samtidigt tycker han att kommunen brister när det gäller bland annat äldreomsorg.

– Jag tycker att kommunen måste värna om sina äldre, säger han.

Han menar också att beslutsfattare fokuserar för mycket på siffror och för lite på människor.

– De som bestämmer kollar på statistik och siffror och inte på människan längre.

Anita Kling kommer in i salongen. Hon är en av stamkunderna hos Gabriell Boyaci. Anita Kling har bott i kommunen sedan 1964 och efterlyser fler parkbänkar, inte bara på torget utan också längs gångvägar och i backar.

– Man vill kunna röra på sig även om man råkar vara gammal, säger hon.

Hon beskriver hur viktigt det är att kunna stanna och vila, särskilt för äldre och den som använder rollator.