Det är en vanlig onsdagsmorgon i slutet av augusti. I Rålambshovsparkens parklek är det fullt ös – föräldralediga pappor lotsar sina små mellan sandlådan och lekställningen medan mellanstadiebarn rullar förbi i trampbilar.

Bredvid plaskdammen står Lena Schölin och snickrar på en skål till en ny "hundbar" där törstiga jyckar ska kunna ta en slurk.

– Det har varit så varmt under sommaren, så nu ska de få en plats att dricka vid.

52 år ihop

Lena och kollegan Johanna Samuelsson gör sig redo för att fira att parkleken i Rålis fyller 80 år. Det firas stort under hela nästa vecka med lek, loppis och historieföreläsningar.

– Det blir mycket lek och så kommer Hampus Busk från stadsarkivet och pratar om parkleken och området ur ett barnperspektiv, säger Johanna.

Hon har arbetet på parkleken i 27 år, och Lena i 25.Tillsammans med kollegorna Theodore Trottner och Josef Said får arbetslaget ihop nära 80 år i Rålis.

– Ja, det stämmer ju faktiskt. Vi får fira det också! säger Johanna.

Att parkleken funnits länge syns inne i huset. Här är lite skön gammal hockeyutrustning.

Olle Anrell

Kommer tillbaka

Minnena och mötena är så klart många. Glädjen att träffa barn som har vuxit upp och kommer med egna ungar är stor.

– Det är verkligen häftigt! Vi har haft så många generationer här genom åren.

Mamman en legendar

Johanna är själv uppvuxen med parkleken som fenomen. Hennes mamma Barbro Samuelsson jobbade också många år i Rålis, och har varit en frontfigur för parklekarna genom att fajtas för att de ska få finnas kvar i hela staden.

– Jag har varit i parklekarna i 53 år nu, konstaterar Johanna.

Men det var först när Barbro gick i pension som många förstod att hon var Johannas mamma.

Parkleksgurun Barbro Samuelsson jobbade under många år i Rålis, och har fajtats för att parklekarna ska finnas i hela staden. I dag är hennes dotter Johanna en av fritidspedagogerna.

Olle Anrell

– Något barn märkte att jag åt av mammas glass när hon var här, och då sa hon till sina föräldrar att Barbro nog måste vara Johannas mamma.

Störst på 80-talet

Parklekarnas storhetstid var på 80-talet, då fanns runt 210 i Stockholm. I dag är de betydligt färre, men så sent som i fjol började kulturförvaltningen arbetet med att ta fram en parkleksstrategi. Parkleken har tidigare gått lite under radarn för den som inte själv har barn, tror Lena.

Barn och personal i snön vid parkleken i Observatorielunden. Snökaksbakning stod på lekschemat 1970. Obsans parklek var den första i staden tillsammans med den i Björns trädgård på Söder.

Ingemar Gram. Stadsmuseet i Stockholm

– Men i takt med allt som händer med gäng och skjutningar har fler fått upp ögonen för att parkleken är en enkel och billig verksamhet. Och att här finns tid att fånga upp dem som kanske inte syns i skolan.

För alla åldrar

Och parkleken är inte bara för barn, den är för alla generationer, betonar de. Vuxennärvaron ger trygghet.

Lena Schjölin och Johanna Samuelsson är redo för kalas.

Olle Anrell

– Vi har pensionärer som inte har egna barn, som kommer hit. Det är jättefint.

Kan man sammanfatta alla dessa år?

– Vi som jobbar här har väldigt kul med mycket bus och gemenskap. Vi drar åt samma håll, och därför fortsätter vi att jobba tillsammans. Det är aldrig någon ångest att gå till jobbet – bara glädje. Och så har det så klart varit många fina möten genom åren, säger Johanna.

– Det här är som ens andra hem. Man kan bara gå och bubbla här inne för att det är så härligt att vara här, säger Lena.

Är ni kvar till 100-årsfirandet då?

– Jajamän! Om inte annat kommer vi hit och ser till så att allt sköts som det ska!