Bostadsbristen i Stockholm är skriande, och för att möta den snabbt växande befolkningens behov behöver staden expandera.
Så gick resonemanget redan vid förra sekelskiftet, och 1903 presenterade den statliga Ladugårdsgärdeskommittén ett nytt förslag som med dagens perspektiv framstår som minst sagt radikalt: att fortsätta bygga ut staden med kvarter i rutnät på stora delar av Norra Djurgården.
– Tanken var att stenstaden skulle växa norrut, över hela Ladugårdsgärdet från Hundudden upp till Frescati, berättar författaren Peter Lundevall som skriver om planerna i nya boken Att bygga en stad - Stockholm under 800 år.
Bromma var billigare
Statens motiv till att sälja delar av den statligt ägda marken på Norra Djurgården var att få in pengar. Men kanske gapade de efter för mycket – att Stockholms stad till slut nobbade förslaget beror till stor del på att det skulle bli för dyrt. Istället köpte staden stora lantegendomar i Bromma och Enskede för endast en tjugondel av priset för Djurgårdsmarken, berättar Peter Lundevall i boken.
Samtidigt slog trädgårdsstadsidealet igenom i Europa. Socialdemokrater och liberala radikaler såg framför sig hur arbetare skulle få tillgång till bättre och mer hälsosamma bostäder om de flyttade ut från smutsen i stan.
– Det var lite av en grön våg som rådde vid tiden efter förra sekelskiftet. Drömmen om en liten röd stuga visade en väg bort från både trångboddhet och tuberkulos i miserabla överbefolkade hyreskaserner.
Det fanns även helt andra politiska motiv för detta. 1904 bildades den statliga egnahemslånefonden, och den kommitté som låg bakom konstaterade krasst:
"En bofast självständig arbetarstam bildar alltid ett tryggt och pålitligt element i samhället".
– Med andra ord: en arbetare som har något att förlora, det vill säga den där röda lilla stugan, han gör inte revolution, säger Peter Lundevall.
10 skiften, på väg mot 11
I den nyutkomna boken Att bygga en stad - Stockholm under 800 år har Peter Lundevall identifierat tio avgörande förändringar planerandet och byggandet av staden.
Över drygt 300 generöst illustrerade sidor visar han hur den medeltida stadskärnan sprängde murarna, hur malmarna först koloniserades med låga trähus och sedan förvandlades till en stormaktsmässig huvudstad med räta linjer och allt fler stenhus, hur industrialismen blev början på en ny tid och hur modernismen och miljonprogrammet satte en ny prägel på staden för att sedan omprövas.
Och om staden genomför beslutet att bygga de 140 000 bostäderna till år 2030 är vi på väg mot ett elfte paradigmskifte, menar Peter Lundevall.
– Man kan inte förtäta hur mycket som helst utan att stadens grundkaraktär utmanas.
Därför hoppas han på en lösning där staden skulle kunna frigöra en yta motsvarande ett helt Kungsholmen, i en tid när man inte längre kan flytta kommungränsen lite längre utåt.
– Om man lägger ner Bromma flygplats skulle det vara en jättefördel att kunna bygga tätt i ett så centralt läge med begränsade natur- och kulturvärden, istället för att ta grönområden i anspråk.