Älgö/Norsborg/Sätra/Värmdö/Södermalm

Carola Häggkvist fyller 60 år på tisdagen med att gå Södra teaterns röda matta och samtidigt släppa sin självbiografi ”Jag är Carola”.¨

Mamma fick en så kallad förlossningspsykos.

I boken skriver hon om både upp- och nedgångar.

”Jag har sjungit och omskrivits, förtalats och hyllats, älskats och älskat, gjort gott och tagit fel beslut, men alltid försökt mitt bästa och rest mig igen.”

Förlossningspsykos

Sedan början av året bor hon på Älgö i Nacka.

Carola föddes den 8 september 1966 på Södersjukhuset. Familjen bodde i Sätra, men den första tiden tillbringade den blivande stjärnan på barnhem.

”Faktum är att min entré i världen var lite lik introt till Främling – moll i början och först senare sprakande dur. Mamma fick en så kallad förlossningspsykos, vilket innebär att man har svårt med anknytning till barnet, ofta helt utan anledning. Under en tid blev jag omhändertagen av någon annan”, skriver Carola i sin självbiografi.

Carola Häggkvists självbiografi släpps på hennes 60-årsdag den 8 september.

Pressbild

Älskade roliga timmen

När hon var fem år flyttade familjen till ett radhus på Bronsgjutarvägen i Norsborg.

”Vi cyklade på de lugna gatorna med knappt någon trafik medan papporna i området byggde altaner och mammorna planterade buskar och vattnade den nylagda gräsmattan”, skriver hon.

Samma kväll tog Runar sina saker och åkte till Alban.

Hon började sedan lågstadiet i Borgskolan.

”Bland det första vi fick lära oss om var ”roliga timmen”, och många i klassen sjöng och uppträdde tillsammans. Jag levde för den timmen!”, skriver hon.

Hon fick sitt stora genombrott 1983 när hon vann Melodifestivalen och blev trea i Eurovision Song Contest som det året avgjordes i München.

”Jag kände mig upptäckt redan då, visste vart jag var på väg men hade ingen aning om hur resan skulle bli eller vad som väntade när jag sjöng om främlingen som döljer något i sina mörka ögon”, skriver hon.

”Jag ångrade mig inte – lugnet fanns kvar”, skriver Carola Häggkvist om uppbrottet från Runar i januari 2000.

Pressbild

Ylade som en varg

Vidare i boken berättar hon om hur hon och dåvarande maken Runar Sögaard flyttade in i en villa i Strömma på Värmdö som han döpte till Strömma Hill. Och hur hon efter nästan tio års äktenskap bröt upp med honom den 17 januari 2000.

”Jag blev lätt som en fjäder och samtidigt trygg, stadig som en klippa. Nu fanns det ingen återvändo. Jag var fri. Samma kväll tog Runar sina saker och åkte till Alban. Kvar var jag i det 800 kvadratmeter stora huset, ensam med vår son. Men jag ångrade mig inte – lugnet fanns kvar”, skriver hon.

Hon skriver hur hennes pappas skämt kunde vara roliga hemma. Men att hon skämdes när hon som tonåring gick över Hötorget och han ylade som en varg.

”För övrigt gjorde jag likadant häromåret med min dotter Zoe, hon tyckte det var lika pinsamt nu som jag tyckte då. Jag vände mig leende mot henne och sa: ’Du kommer göra detsamma med dina barn.’”