Att antalet förskolor med 100 barn eller fler blivit vanligare i Solna ser Indra Karreskog Rehbinder (C) logistiska skäl till.

– Mindre förskolor är mysiga och trevliga men blir mer sårbara. Om flera i personalen är sjuka så kan det vara få på plats som kan rutinerna och känner barnen. Det är en fråga om att det ska funka, alltid.

Hon fortsätter:

– Några av våra mest populära förskolor är ganska stora. Det handlar om att planera verksamheten och bygga så det känns tryggt och trevligt.

Liberalerna anser att debatten om megaförskolor bör lyssnas in. De höjer ett varningens finger kring de typförskolor som staden ska bygga. Dels på grund av risk för tomma platser, dels då storleken kan påverka tryggheten negativt.

Carin Wesslau (L) säger att hon både som mamma och fritidspolitiker hör att föräldrar söker något annat.

– Många föräldrar i Solna är trötta på de stora förskolekomplexen, trötta på att komma till förskolan och möta personal som inte kan berätta vad barnet gjort under dagen eller att det finns en nerkissad byxa i en påse.

– Man tappar vardagsmagin och söker sig till mindre privata förskolor eller dagmammor.

15 barn per grupp

Indra Karreskog Rehbinder bedömer typförskolan som storleksmässigt "ganska ultimat". Lokalerna menar hon är stora nog för att kunna uppfylla det politiska målet på 15 barn per grupp.

– På en förskola med runt hundra barn får man en robust organisation där en större grupp personal samarbetar och känner barnen. Man kan också ha en egen kock, i mindre förskolor finns inte alltid ekonomi för ett kök.

Däremot är det inte aktuellt att skala upp betydligt mer till 200 barn, meddelar hon.

– Nej, då tappar man vinsten i att alla ska känna igen varandra. Vi vill också ha våra förskolor spridda över hela kommunen så man har nära till sin förskola.