Hur ska svensk fotboll få ett lyft om spelarna inte hör vad tränaren säger?

Nja, kopplingen mellan herrlandslagets motgångar och trafikmiljön vid Farstaängen är nog svag.

Men för de barn- och ungdomslag som tränar på Kvickentorps konstgräs, är ljudet av biltrafiken på Nynäsvägen ständigt närvarande – planen ligger knappt tio meter från vägen.

– Man tänker ibland på att det låter. Men det är inte så högt att det stör mig, säger Marius Storm Nielsen som spelar i Hammarby fotboll pojkar 11.

Tränaren Stefan Sandström är äldre och har inte lika tåliga öron.

– Det är klart att det påverkar. Man får höja rösten och man hör inte allt som sägs. Vi har spelat en match här, då var det jättesvårt, säger han.

Beslutat: Plank på gång

Nu finns hopp om bättring. På tisdagskvällen fattades inriktningsbeslut i fastighetsnämnden och idrottsnämnden, om att resa ett fyra meter högt bullerplank utmed sidorna på bollplanen.

”Detta bidrar till att aktiva och tränare får en lugnare miljö och att det blir lättare att kommunicera på bollplanen”, skriver idrottsförvaltningen.

– Jättebra, det kommer att underlätta jättemycket, säger Stefan Sandström.

Någon jättesänkning av ljudnivån är det inte fråga om. Från 62 till 56 decibel A, enligt stadens beräkningar (decibel A eller dBA är ett mått som utgår från hur den mänskliga hörseln uppfattar ljud, och det som oftast används om trafikbuller.).

Enligt idrottsförvaltningen kommer det ändå att upplevas som en påtaglig förändring – inte bara på bollplanen utan på stora delar av Farstaängen.

Glädje – och kritik

Farstabon Love Klein Svensson är en av dem som slagits för att göra Farstaängen till en bättre plats för aktiviteter. Han gläds åt beskedet.

– Äntligen! Det är inte en dag för tidigt om det här ska bli en levande park. Det känns alldeles självklart att ett bullerplank behövs, säger han.

Men alla är inte helt nöjda. Farsta stadsdelsförvaltning menar att planket borde placeras vid bullerkällan, alltså direkt intill vägen, i stället för vid bollplanen.

– Vår uppfattning är att det hade gynnat hela parken med en placering närmast vägen, säger Nina Lindberg, landskapsarkitekt i Farsta stadsdel.

Love Klein Svensson har länge velat göra Farstaängen till aktivitetspark.

Privat

Markuppdelning styr

Så varför blev det inte så? Svaret handlar om hur marken är uppdelad.

– Bullerskärmen förs upp i linje med befintligt bollstängsel då det är gränsen för idrottsmark i detaljplanen. Vi får inte investera utanför det området, säger Lena Remaeus, kommunikationschef på fastighetskontoret.

När Love Klein Svensson får höra om detta grumlas glädjen.

– Det låter inte så smart. Ett typiskt exempel på när kommunal byråkrati fungerar som sämst. Förvaltningarna borde kunna samarbeta med varandra utifrån medborgarnas bästa, säger han.