Från oskyldiga lekar som Röda vita rosen till destruktiv indelning av revir med gängkrig i kölvattnet. Markeringen mellan ditt och mitt område tillhör sedan länge många ungdomars vardag.
Men en motreaktion har börjat gro. Begreppet "orten" hörs allt oftare; en paraplybeskrivning som många utanförskapsområden samlas under, ofta solidariskt sida vid sida.
Ur den myllan växer också filmprojektet Min Ort, där de flesta roller såväl bakom som framför kameran innehas av ungdomar från olika stadsdelar. Det började i östra Göteborg och har nu rullat vidare till Hisingen via bland annat Göteborgs Filmfestival.
– Jag vill bygga broar och sammanföra orter. Sprida budskapet om att ungdomar inte har någon färg.
Det säger bergsjösonen och projektledaren Said William Legue, till vardags skådespelare, manuskonsulent och känd från bland annat Hamilton och Bron. Trots framgångarna, eller snarare just på grund av dem, kände han ett behov av att ge tillbaka till förorten. Ett annat mål med projektet är att skapa insikt: filmvärlden kan tillhöra alla, oavsett ursprung.
– Om jag kunde kan de som bor där nu också. Talangerna finns i orten, man måste bara ge dem chansen. Jag vill föra facklan vidare, säger Said.
Resultatet är ett projekt som har filmskapandet i fokus men med ben även i dans, musik och fotboll. Said William Legue har utnyttjat sitt omfattande göteborgska kontaktnät för att involvera eldsjälar som hjälper till för nästan ingen ersättning alls.
– Ju fler desto bättre. Vi satsar stort! Och de ska ha en eloge, utan dem hade det inte gått, säger han.
Nyligen slutfördes castingen inför Min Ort - This is Sweden där samtliga intresserade - över hundra unga från Biskopsgården, Backa och Torslanda - rekryterades. Teamet får också stöd av ungdomar från Bergsjön som medverkade i första Min Ort-filmen.
Johan Melin står för manus och regi.
– Filmen handlar om vänskap, kärlek, förvandlingar, svek... Om vad som händer när ett rykte sätts igång och om missförstånd människor emellan.
Said William Legue fyller i.
– Och om att vuxna är problemet, inte de unga, säger han. Om samarbetet mellan alla förorter. Vi är ett, det är budskapet.
Hur är det att jobba med amatörskådisar som dessutom är ganska unga?
– Toppen! De är minst lika proffsiga som stora skådisar. Om inte bättre, säger Said och skrattar. Eller vad säger du Johan?
– Jodå. Och det som betyder nåt är ju att se dem växa. När de blir lyssnade på kan man se hur deras själar liksom åker upp flera mil. De är taggade på att berätta sin historia, säger Johan Melin.
