I Varning för hunden spelar Anette Sevreus Rosa som väntar på att bli borttransporterad till ett hem för obemedlade. Anettes parhäst Linda Hellström spelar Rosas hund Olav Gertel, som ska till ett hundhem.
– Varning för hunden rör sig mellan naturliga vardagssituationer och skruvad absurditet, säger Anette Sevreus och skrattar. Det finns en mening som fångar essensen: Om drömmar är tillräckligt starka kan de bli verklighet och hjälpa en att uthärda till nästa dag. Och nästa.
Ensemblen vill ge röst åt dem som sällan hörs själva. Det är ett återkommande tema på de pjäser de spelat på Teater Aftonstjärnan. Som Alice eller konsten att flytta en mamma; en uppsättning som efter sju säsonger nu ska spelas på Stadsteatern. Men det är för Teater Aftonstjärnan Hisingsbon Anette Sevreus hjärta slår extra hårt.
– Aftonstjärnan betyder jättemycket för mig, säger hon. Det är en speciell stämning här, jag får gåshud när jag säger det. Huset har en själ som jag bara känner mig hemma i. Jag älskar den här teatern.
Det är Anette Sevreus, Linda Hellström och Jonas Franke-Blom som gör jobbet på scenen i Varning för hunden. Jonas Franke-Blom har gjort musiken och framför den live samtidigt som han spelar flera biroller. Ensemblen lyckades bara klämma in tre speldatum i vår, mellan Carl-Einar Häckners föreställningar på Aftonstjärnan, men återkommer till hösten.
– Vi hoppas att den kommer kunna sälja den vidare sedan, som med Alice eller konsten att flytta en mamma, säger Anette Sevreus.
Varför ska man gå och se Varning för hunden?
– Handlingen går inte från a till ö, det är verkligheter som glider in i varandra, så den kräver mycket för att den lämnar mycket åt en att tänka själv. Men den ger också mycket tillbaka. Jag tror att det kommer att vara hög igenkänningsfaktor för alla som har varit med om att känna sig ensamma och att ha blivit svikna.
