Viva Feliz, kallad Flisan, och Charles de Lux, Challe, drar en repa i full galopp runt den stora gräshagen vid Värmdö ridklubb där de går ihop med sina mammor. Efter ett tag kommer de fram och hälsar, och smakar på allt de kommer åt. 

Fölen är en månad gamla och nyast i flocken av hästar som fötts på ridskolan de senaste sex åren. Det är nämligen så länge Värmdö ridklubb har sysslat med egen uppfödning. Skälet är främst att det har blivit dyrt och svårt att få tag i hästar som passar på ridskola.

– Hästarna har gått upp mycket i pris och det vi söker letar även andra ridskolor, och hobbyryttare, efter – trygga, ridbara och sunda individer. Så det är inte så lätt, säger stallchefen Andrea Eriksson. 

Hingstfölet Charles de lux med stofölet, och kompisen, Viva Felice.

Mikael Andersson

Priset för en skolhäst ligger idag på cirka 125 000 kronor, och en ponny 95 000 kronor, om man hittar någon, enligt Andrea.

Det gör att man tvingas köpa in importhästar med oklar bakgrund och skadehistorik, något som ökat de senaste 15 åren, enligt Andrea.

– Svenskfödda hästar går knappt att köpa längre, de är för dyra. Det är också tidskrävande att leta efter hästar, tillägger hon. 

Idag finns nio unghästar, varav fem är egna uppfödningar, och två föl på anläggningen, och ett dräktigt sto. 

"Man lär sig att ta eget ansvar och göra alla sysslor som med egen häst. Och säga till om den är skadad eller har en tappsko eller så" säger Evelina Janson som hjälper Nora Sibia att göra iordning hästen Gabbe.

Eva Tonström

Värmdö ridklubb är ensamma i kommunen, och en av två ridskolor i hela Stockholms län, som jobbar så här. Den andra är Tyresö ridskola.

En bonus är att eleverna vävs in i arbetet, genom teorilektioner där de får träffa unghästarna och lära sig hur man hanterar dem.

– Oftast träffar man aldrig föl, eller ens unghästar, på ridskolor, så vi är glada att kunna erbjuda våra elever detta. Föreningen äger hästarna så de tillhör alla medlemmar i Värmdö ridklubb, säger Andrea.

Om en fölning inträffar en vardagskväll har elever fått vara med och titta på. 

Chloé Halmevaara är medryttare på Prinsen, 5 år.

Eva Tonström

De har också ett medryttarsystem där äldre och mer rutinerade elever får betala för att ha ”sin” unghäst en gång i veckan som man tar hand om och rider ut på. Det blir en del i hästens infasning att så småningom bli ridskolehäst.

– Det är jättekul och man lär sig mycket. Som att unghästar kan reagera på nästan vad som helst, det kan vara bara en pinne eller en sten som de inte känner igen, så man måste alltid vara beredd. Man måste själv vara väldigt lugn, säger Evelina Janson, 15, som har hand om hästen Ville en gång i veckan. 

Emmy Dahl, Chloé Halmevaara, Vida Strindberg, Lea Hallgren, Evelina Janson och Nora Sibia är medryttare på unghästarna. Här med hästen Julle. I uppdraget ingår att mocka rent boxen, fylla höpåsar, sköta om hästen och rida.

Eva Tonström

Unghäst-medryttarna får regelbundet lektioner i markarbete och hoppning och går unghästkurs på ridskolan. 

Det är stort tryck på att få börja rida hos Värmdö ridklubb och kö till de flesta grupper. Stallet är en viktig plats för många, framförallt tjejer, menar Andrea.

– Man behöver inte rida på lektion för att få hänga är och umgås med hästarna. Mjuka värden blir allt viktigare i vårt samhälle, när allt snurrar så fort och man ska prestera en massa hela tiden. Att få vara nära djur, hästar i det här fallet, tillför så enormt mycket för att man ska må bra. Det glöms ofta bort. 

Vida Strindberg på Julle övar lite bommar och hinder.

Eva Tonström

Unghästarna går i en egen hage på lösdrift året runt, med stor ligghall och fri tillgång till grovfoder. 

Om deras egna uppfödningar kommer att funka på ridlektionerna är fortfarande för tidigt att säga, men Andrea tror att systemet skapar trygga hästar eftersom de växer upp i en miljö, och med människor, som de är vana vid.

– Det kan förstås bli så att någon av hästarna visar sig vara för explosiv och känslig, som inte alls passar på ridskola och då kan vi behöva sälja den. Men det är också det som är spännande, man vet inte vilka individer man får. 

Det kostar några kronor att ha egen avel, i foder och personaltimmar med mera, men klubben ser det som en långsiktig investering i verksamheten, för att få in nya hästar. 

Hingstfölet Charles de lux håller koll på mamma Barbie när hon rullar sig.

Mikael Andersson

Mest intensivt är det under betäckningen, och när hästarna ska ridas in. Personalen sköter fölningen själva. Då har de övervakning på natten med hjälp av en kamera som de kan se live i mobilen.

– Det krävs ett stort intresse, kunskap och tillräckligt med mark för att hålla igång en avelsverksamhet vid sidan av ridskolan, så det är inte för alla. Men kanske kan fler prova det här för att ha en livskraftig ridskola även i framtiden, resonerar hon.

Lea Hallgren är medryttare på Ville, 5 år. Här med stallchefen Andrea Eriksson.

Eva Tonström