Göteborg

En värld av Skifs har spelats för fulla hus på både Hamburger Börs i Stockholm och på Amiralen i Malmö. Nu har succéshowen landat på Rondo i Göteborg – en musikalisk kavalkad fylld med nummer och minnen från en otrolig karriär.

Men minnena från giget med Slam Creepers på Axelhuset i Högsbo minns han först när han blir påmind om omständigheterna kring övernattningen.

– Just det! Vi fick sova över i ett pannrum på medhavda luftmadrasser. Det var alltid ett äventyr att komma till Göteborg och spela på den tiden. 1966 är ett år som fastnat i sinnet, det var året det lossnade för mig och bandet, inte minst för att vi vann Sveriges Radios popbandstävling. Och nu är jag tillbaka, fast den här gången utan luftmadrass.

Ständigt nyfiken

Utan att överdriva har det hänt en hel del sen dess.

– Haha, ja det kan man väl säga… Jag har knegat på. Det är väl mycket tillfälligheter som avgjort, jag vet faktiskt inte hur det gick till egentligen. Men om man som jag är ständigt nyfiken och envis och har lust och ligger i så kan det funka.

Men trots de uppenbart kreativa kvaliteter han själv besitter så värdesätter Björn Skifs än hellre och mer än gärna människorna runt om kring honom.

– Bra arbetskamrater är otroligt viktigt, både för själen och jobbet, oavsett vad man pysslar med. Jag har alltid varit noga med vilka jag knyter till mig, att forma samarbeten och ha goda förhållanden med de jag jobbar ihop med, oavsett om det är musiker, producenter, låtskrivare och allt vad det nu kan vara. Allt för att kunna skapa en bra känsla!

Och i det aktuella fallet valde du din fru som regissör?

– Valde och valde, det går långt tillbaka i tiden. Vi började jobba ihop i slutet av 1990-talet. Pernilla var med redan då som koreograf och höll ett litet vakande öga på mig. Sen fick vi en gemensam förfrågan som resulterade i Speldosan i Sälen, en konsertform som var lite annorlunda, vi blandade folkmusik och historia med rock och pop. Det höll på i fyra år och det var en kalasbra start för oss. Redan då kände jag att det var alla rätt och efter det har det aldrig funnits några anledningar till att gå över ån efter vatten, liksom… I Pernilla har jag en fantastiskt duktig medarbetare och sen är det såklart väldigt praktisk i och med att vi lever ihop.

En värld av Skifs – nu på Rondo.

Markus Andersson

Paret blev tidigt varnade för det där – att det inte skulle vara bra för förhållandet att jobba ihop i en "lynnig bransch som den här":

– Det blir så klart tätt och intensivt ibland, med mycket känslor fram och tillbaka. Men hon har regisserat alla shower jag gjort sedan dess och varit med och skrivit och styrt och ställt. För oss har det funkat genom alla år. Det har varit lyckosamt, det har verkligen!

I en värld av Björn Skifs – finns det någon som känner dig bättre än Pernilla?

– Nej precis! När det gäller humor och komik så vet hon vart min näsa pekar och vi har, tack och lov, ganska likartad uppfattning när det gäller det. Och samtidigt, hon är den som känner mig bäst av alla och den som också vet vad jag bör göra och inte bör göra, vad jag kan och inte kan.

Vad är det du inte kan?

– Men alltså det är ju… Pernilla är dansare i grund och botten, och jag kan erkänna att dansen är det område jag håller mig längst ifrån och jag vill gärna bespara publiken från det. Tack och lov! säger alla som vet.

Du beskriver nya showen som ”likt dig själv” – hur menar du då?

– Det är liksom inte en rak linje, inte en sinnesstämning, det är hit och dit, skämt och allvar, musik och prat. Det är en påse blandat alltså. Och det är väl ungefär så jag är som person. Lite hattig! Jag gillar att nosa på olika grejer, nya grejer och det är väl också så den här föreställningen är. 

Gillar påhitt

Alla man frågar verkar ha ett förhållande till Björn Skifs, men beroende på ålder och generation så skiftar svaren. Det är såklart Blåblus och Hooked On A Feeling, Melodifestivalen och Michelangelo, men lika mycket Julkalender och tv, Badrock, Spök och filmer som Strul, Joker och Drömkåken. Allt från cool rocksångare, över trygg och rolig, till älskvärd skådis, lite lagom förvirrad i roller som Conny aka Rutger Jönåker.

– Så är det bara, folk uppfattar mig på olika sätt beroende på vilket kreativt håll jag går. En del ser mig som rock- och popsångare, en annan del ser mig som lustig gubbe från filmer och tv och det är precis så jag vill ha det! Samtidigt är allt det där olika delar av mig som jag försöker blanda, och vad folk tycker beror oftast på vilken generation man tillhör, när man växte upp. Filmerna och vissa låtar har kanske fastnat hos en yngre publik. Sen har jag såklart gjort vissa saker som har varit lite vuxnare, både när det gäller musik, film och andra påhitt.

Påhitt var ordet. Även när han inte syns i det mediala ljuset så kan man ge sig fasen på att han alltid har nånting på gång. 

– Jag gillar påhitt! Vad det nu må vara och det är alltid nånting som ligger och gror och pyr. Jag kommer ifrån en revyfamilj och i revyvärlden är det verkligen blandat. Jag har alltid varit nyfiken och velat prova på allt. Sen kanske jag passar bättre och sämre i olika genres, men jag har alltid velat blanda och det vill jag fortfarande. Det kanske blir lite förvirrande för en del av publiken som undrar: ”Ska han aldrig bestämma sig?” Och då tänker jag: "Nej, det ska jag nog inte."