För över 20 år sedan bildades Skopan, second hand-butiken i Runby som numera blivit en institution i Upplands Väsby.
Sedan starten har man sålt prylar och kläder som samlat in 45 miljoner kronor till nödställda människor och välgörenhetsprojekt.
Men utan frivilliga krafter inget Skopan. Runt 200 personer hjälper till med allt från sortering till kaféverksamhet.
– Volontärgruppen på Skopan är en mycket värdig mottagare av Årets Väsbybo 2024. Deras arbete för att göra Upplands Väsby och världen till en bättre plats är något vi alla kan vara stolta över, säger kommunstyrelsens ordförande Mathias Bohman (S), som satt med i juryn.
Märta är äldst
Volontärerna består främst av medlemmar från tre frikyrkoförsamlingar och Lions i Upplands Väsby. Den äldsta är Märta Johansson, nyss fyllda 95 (!).
När Mitt i når henne på telefon kommer hon just från ett arbetspass, sådana blir det runt 20 timmar i veckan.
– Det är så roligt att vi volontärer har fått priset och jag trivs jättebra på Skopan. Jag är så gammal att alla mina närmaste vänner gått till andra sidan. Och vem vill sitta hemma ensam?
Märta Johansson, 95, är Skopans äldsta volontär och "still going strong".
Bo Wingård
Hon sorterar prylar och kläder som kommer in.
– Det mesta kommer i flyttkartonger, sedan går jag igenom det och ser till att allt är rent och fräscht och lämnar det vidare till rätt avdelning.
Märta har inga planer på att sluta, trots sin aktningsvärda ålder.
– Jag tänker gå hit tills benen inte bär mig längre. Sitta hemma och glo på tv är inte så kul, säger hon med ett skratt.
Hon pekar på att Skopan gör gott, både genom sina projekt och gåvor men även som träffpunkt.
– Vem än man träffar i Väsby så berömmer de Skopan. Folk tycker det är roligt att gå dit och vi gör nytta i samhället och världen i övrigt.
30 personer och föreningar nominerades till Årets Väsbybo i år.
– Det är tydligt att det finns ett stort engagemang i kommunen för att på olika sätt göra Upplands Väsby till en bättre plats. Vi vill tacka alla som skickade in nomineringar, säger Mathias Bohman.