Maria von Hertzen, 69, minns att hon fick svaret ”Det kommer aldrig gå” från Arbetsförmedlingen när hon kom med idén om en ny dansskola.

Men på en gratis kurs var det några som pushade henne.

– Sedan hjälpte kommunen till med en lokal vid Vallentuna gymnasium och Teater.

Kämpade mot alla odds

Det var vad som behövdes – en lokal och någon som trodde på henne. Året var 2000.

Sedan dess har de gått igenom många förändringar. 2010 efter att Maria drogs med en del hälsoproblem anställdes fler lärare. 2015 fick de flytta på nytt. Hennes man Fredrik gick bort 2016 och sedan kom pandemin 2020.

Mycket stod på spel i flera omgångar. Men åren har gått och verksamheten har vuxit. Nu drivs den av döttrarna Naomi och Natasha Donner.

Hittade självförtroendet i dansen

I dag har de 15 anställda, många SM-medaljer, flera hundra barn som dansar i Vallentuna och på deras mindre verksamhet i Arninge.

Hur fick du din kärlek till dans?

– Jag var ett väldigt rörligt barn men kunde inte dansa eftersom vi bodde på landet. Sedan spelade jag piano och det blev en stor tillgång. Jag hittade dansen när jag var 13 år, jag var enormt blyg och så skelade jag illa, säger Maria von Hertzen, som ursprungligen är från Finland.

I dansen hittade hon ett självförtroende.

– När jag kunde dansa och stå lite längre från publiken, då kunde jag sedan blomma ut på riktigt.

Dansar inte – men aktiv ändå

I dag blir det inte längre någon dans på grund av bland annat höftproblem.

Men hon konsulterar dansskolan då och då. Gamla elever hejar fortfarande på henne på stan.

– De var kanske tre år gamla när de började och nu är de vuxna. Det känns otroligt roligt. Jag minns inte alltid vilka de är, men jag säger hej ändå, säger Maria.