Den 16 december lämnade Anton, 11, och hans mamma Nacka och åkte tillbaka till Ochtyrka i Ukraina. Han längtade efter sin pappa och att leka med hunden Filya och katten Snikers.
Han hade flytt hemstaden efter att Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari förra året. En dag senare bombades en av stadens förskolor och sex personer dödades – både barn och vuxna, enligt uppgifter i fler medier.
I början av februari i år flydde Anton Ukraina för andra gången. Han återvände till Nacka och Saltsjöbadens Samskola. Situationen i Ochtyrka var värre än vad han befarat.
– Varje dag faller det ner något på staden, säger han.
Men han trivs på Saltsjöbadens samskola.
– Här är lätt att hitta vänner att umgås med och god mat.
Olga Bykova har studiehandledning och hemspråksundervisning med Viktoria Furman, 13, Anton Liuba, 11, och Artem Kurchin, 12, på Saltsjöbadens samskola.
Johan Kristensen
”Älskar att vara lärare”
I klassrum G35 skriver Olga Bykova med svart och röd penna på den vita tavlan: ”Möjligt”, ”utveckling”, ”beslut”, ”lagar”, ”hat” och ”demokrati” och översättningen på ukrainska.
”Lagom svårt”, tycker eleverna.
Två gånger i veckan har Olga Bykova studievägledning och hemspråksundervisning på Saltsjöbadens samskola för Anton, Artem, 12, från Charkiv och Viktoria, 13, från Kiev.
– Det är bra att de har två tillfällen i veckan. Men egentligen är det för lite tid. De här eleverna är ändå väldigt motiverade. Men jag räknar med att det kommer ta två år innan de kan svenskan, säger Olga Bykova.
Trots att de flesta eleverna från Ukraina går om en klass medger de att det kan vara svårt att hänga med på lektionerna med övriga elever på skolan.
– Det är inte alla lärare som kommer ihåg att översätta till engelska, säger Viktoria.
Bott här i 17 år
Ältabon Olga Bykova jobbade som lärare i Ukraina innan hon kom till Sverige för 17 år sedan. Här har hon jobbat som tolk fram till i höstas. I september behövde Nacka kommun hjälp med hemspråksundervisning för sina ukrainska elever. Sedan i oktober har hon jobbat heltid.
Olga Bykova har studiehandledning och hemspråksundervisning med Viktoria Furman, 13, Anton Liuba, 11, och Artem Kurchin, 12, på Saltsjöbadens samskola.
Johan Kristensen
Varje vecka hjälper hon totalt 30 elever på Samskolan, Stavsborgsskolan, Björknässkolan, Skuru skola, Noblaskolan i Tollare, Myrsjöskolan, Orminge skola, Ebba Brahe och Jensen.
– Jag älskar att vara lärare och har verkligen saknat det här. Jag känner att jag får bra kontakt med eleverna och jag tror de känner det också.
Flydde i rullstol
Kriget har ruskat om även hennes liv. När Mitt i träffade henne i mars förra året hade hon precis tagit emot sin brors fru Irina och hennes son Ivan, 12, som flytt i fem dagar för att nå Sverige. I två månader bodde de i trean på 66 kvadrat tillsammans med hennes familj – man, 3-åring och 5-åring.
– Det var svårt för oss allihop. Vi försökte göra vårt bästa ändå för vi förstår situationen, säger Olga Bykova.
Irina och Ivan har sedan dess hittat en ny bostad.
I april kom hennes 70-åriga pappa och 68-åriga mamma hit. Deras hemstad Irpin ockuperades av ryska armén och de fick hjälp av ukrainska soldater att fly med tåg till Polen.
– Min mamma är handikappad och sitter i rullstol. De åkte en gammal typ av tåg där rullstolen inte gick in så under resan som varade i några dagar fick de stå i tågets entré.
Längtar hem
Från Gdansk tog de färjan till Nynäshamn.
– De är väldigt tacksamma över att de fick komma hit och jätteglada att de är i säkerhet. Varje helg när det är möjligt åker jag och hälsar på dem. Men jag har små barn som ofta blir sjuka.
I klassrum G35 berättar Artem att han längtar hela tiden efter pappa i Charkiv. Men han har inte en aning om när och om han kan återvända.
Viktoria saknar kompisarna i Kiev.
– Jag vill åka och hälsa på dem. Men jag trivs och känner att jag vill stanna här, säger hon.