Mellan Näset och Tynnered i Frölunda skiljer medelinkomsten nästan med 200 000 kronor. Geografiskt skiljer det däremot inte alltid många meter. Det har skådespelarduon Hanne Mathisen Haga och Karin Lycke tagit fasta på i Ansvaret, en figurföreställning om segregation och ansvar.
– Det som är intressant med västra Göteborg är att stadsdelarna ligger så tätt. Gränsen mellan rik och fattig kan gå över en gata, säger Hanne Mathisen Haga, skådespelare och skapare bakom föreställning Ansvaret tillsammans med Karin Lycke.
Gjorde intervjuer i förorten
De två skådespelarna gav sig ut i förorterna och intervjuade allt från femtonåringar till pensionärer från olika stadsdelar och samhällsklasser. Genom att ställa frågor om synen på ansvar uppenbarades skillnader beroende på förutsättning och livssituation men även likheter mellan stadsdelarna.
– Ett konkret exempel är att många tar upp sophantering på tal om ansvar. Att man slänger sina sopor och plockar upp efter sig. Därefter skiljer det sig beroende på bakgrund, säger Hanne Mathisen Haga.
Karin Lycke berättar mer.
– Det som skiljer sig är att vissa har upplevt krig. Det första de tänker på med ansvar är varför ska man kriga. Eller om man lever i ett område med mycket droger och kriminalitet. Då blir det första man tänker på, vem som har ansvaret och hur man ska lösa det, säger hon.
Olika syn på ansvar
Bland de boende i de välbärgade områdena handlar synen på ansvar däremot mer om materiella ting. Om man hårdrar det.
– I Långedrag kan det handla om att ta hand om sina grejer eller kanske att välja segelbåt framför motorbåt. Det är andra grejer som är primära där, säger Hanne Mathisen Haga.
Båda två är överens om att alla samtal var lika givande.
– Det var så intressant att prata med varenda en. Alla hade en livsåskådning, som inte var den andres lik.
Nu har resultatet av intervjuerna blivit en figurföreställning med dockor som tar sig uttryck i fiktiva dialoger mellan människor från de olika stadsdelarna.
Repetitionerna är i gång och Hanne Mathisen Haga och Karin Lycke hoppas att föreställningen kan para ihop personer med olika bakgrund och förutsättningar.
– Förhoppningsvis känner publiken igen sig. Vi hoppas att det man läst i tidningen och har sett på avstånd kommer lite närmare, säger Karin Lycke.
Hur känns det inför premiären?
– Lite läskigt att göra det så dokumentärt. Ibland tänker jag att det blir slagsmål efter.
Varför då?
– Det som kommer upp är känsligt. Vissa kan säkert bli stötta men förhoppningen är att man ska förstå personerna bakom, hur tankarna går. Och att det väcker dialog, säger Karin Lycke.
