Sollentuna

När Mitt i plingar på är det Åkes dotter Anette Karlsson som öppnar. Åke är i badrummet och det tar honom en god stund att baxa sig ut i hallen med rullstolen.

I början av januari åkte han in till Löwenströmska sjukhuset.

– Du hade inte ätit på flera dagar, du var så svag, säger Anette.

– Det var inte att jag inte orkade göra mat, men jag var inte hungrig. Jag fick inte ner något, säger Åke.

Det skulle kännas mycket tryggare om pappa fick plats på äldreboende, och jag skulle slippa ständigt dåligt samvete att jag inte är här tillräckligt ofta. Men framför allt handlar det om honom så klart, det är det han själv vill”, säger Anette Karlsson.

Christian Lärk

Tillbaka till sjukhuset

Efter ett par veckor skrevs Åke ut, men det funkade inte alls.

– Inga hjälpmedel fanns förberedda. Hemtjänsten hade fått information om att han kunde gå med rullator, men det var ju helt omöjligt, säger Anette.

Åke Eriksson kan ta sig fram i lägenheten med hjälp av sin rullstol, men han behöver hjälp med det mesta.

Christian Lärk

De nekade grundat på ett besök de hade gjort i september, men pappa har blivit sämre sedan dess.

Åke fick snart åka tillbaka till sjukhuset. Under den lilla tiden hemma fick han flera panikångestattacker, berättar Anette.

– Stel som en pinne, ont i hela kroppen och skrek rakt ut, säger Anette.

– Ja, då var jag jättedålig, säger Åke.

Ensam sedan oktober

I slutet av januari flyttade Åke hem på nytt. Då hade han ansökt om plats på äldreboende, men det blev avslag. Enligt biståndshandläggaren skulle det räcka med hemtjänst.

– De nekade grundat på ett besök de hade gjort i september, men pappa har blivit sämre sedan dess, och han blev ensam i oktober då mamma gick bort, säger Anette.

Beskedet om avslag på ansökan om plats på äldreboende kom snabbt. "Det var nog för att pappa var intagen på sjukhus och det behövdes ett snabbt beslut för att veta hur han skulle behandlas vid utskrivningen", säger Åke Erikssons dotter Anette Karlsson.

Christian Lärk

"En människa, inte en sak"

Anette tycker att kommunen bedömer för fyrkantigt.

– De har sina regler men det är ju en människa, inte en sak. Pappa vill komma till ett äldreboende, men vad han tycker spelar ingen roll.

Åke är inte ensam i sin situation. Mitt i har tidigare rapporterat om att andelen avslag i Sollentuna är högre än i andra kommuner. De senaste åren har den minskat något, men ligger ännu tydligt över rikssnittet.

Vård- och omsorgsnämndens ordförande Anna-Lena Johansson (L) menar att en förklaring är att Sollentuna kommun är noga med att ta emot ansökningar medan andra kommuner jobbar med att ”informera väl”, så att de som inte har behov av särskilt boende inte ens ansöker.

Skulle vi börja ta in 85-åringar som är friska men ensamma eller otrygga så skulle vi behöva bygga ut våra särskilda boenden enormt mycket.

Men Sollentuna arbetar också med en "kvarboendeprincip", och satsningar görs för att så många som möjligt ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. Den strategin bidrar dock inte till Sollentunas höga andel avslag, tror Anna-Lena Johansson.

– Nej, så jobbar nästan alla kommuner. Kvarboendeprincipen har vi inte bara för att sänka kostnader. Vi vet att de allra flesta vill bo kvar hemma om de känner sig trygga.

Kritik från S och V

Flera i oppositionen är kritiska till att Sollentuna sticker ut i andelen avslag för särskilt boende.

– Biståndsbedömningen är orimligt hård. Vi behöver inte lägga oss på lagens miniminivå. Det är ovärdigt för en kommun som går med hundratals miljoner i överskott varje år, säger oppositionsrådet Anton Lindgren (S).

Även V till se ett slags ”uppmjukning” i biståndsbedömningen, och även införa en platsgaranti på särskilda boenden för 85-plussare.

– Är man över 85 år ska man få plats på äldreboende om man känner sig otrygg, säger Maria Wånggren Sallah, partiets vice gruppledare.

Anna-Lena Johansson tror inte på idén, utan menar att alla bedömningar måste ske individuellt.

– Skulle vi börja ta in 85-åringar som är friska men ensamma eller otrygga så skulle vi behöva bygga ut våra särskilda boenden enormt mycket, säger hon.

Mellansteg saknas

Däremot tycker Anna-Lena Johansson, i likhet med S och V, att det skulle behövas något mellan eget boende och särskilt boende, ett slags trygghetsboende.

S vill att kommunen ska storsatsa på det, och på sikt införa en platsgaranti från 75 år på den typen av boende.

Kommunägda Sollentunahem har dock inga planer på att bygga fler trygghetsboenden utöver det man har i dag, Tors Backe, och Anna-Lena Johansson tycker inte att kommunen ska gå in och "peka med hela handen".

– Finns det ett behov och en marknad så kommer privata aktörer, säger hon.

En alltför passiv hållning, menar Anton Lindgren.

– Bostadsförsörjning är ett kommunalt ansvar. Vi välkomnar privata aktörer, men vi ska inte bara lämna över till dem, säger han.