1980 tog Agneta Gärdsberg, då 16 år, anställning på pantbanken i Götgatsbacken. Hon minns "schysta fyllegubbar" och uttråkade hemmafruar bland kunderna.
– På den tiden lämnade folk in bergsprängare, rakapparater och instrument. I butiken på Götgatan var hela övervåningen full av gitarrer, säger Agneta Gärdsberg.
En del gitarrer blir det fortfarande, särskilt i Sefina pantbank på Gullmarsplan där Agneta arbetar sedan sex år. Hon har jobbat på de flesta pantbanksbutiker i stan.
– På Östermalm är det lite "finare", där lämnar folk in mest smycken och diamanter. I Vasastan dominerar konsten. Till Gullmarsplan kommer det mest "vanligt folk". De lämnar in lite enklare saker och tar flera mindre lån, säger Agneta Gärdsberg.
Fler nyheter från ditt område – prenumerera på Mitt i:s nyhetsbrev Kvarteret!
Vanligt med skuldlån
I ekonomiskt dystra tider märker hon att det blir vanligare att folk lånar för att betala av skulder.
– Jag pratar med många som går på a-kassa eller sjukpenning. Hyran måste ju betalas ändå. Vissa är i en jäkla sits men då har de sitt guld. Sen kommer de och hämtar tillbaka det när de har fått sina utbetalningar, säger Agneta Gärdsberg och fortsätter:
– Ibland kommer det in ålderspensionärer och vill låna ett par hundralappar: "det räcker till nästa pension" kan de säga. Och så vet man att det är två veckor till dess.
Guld, silver, märkesklockor, fina gitarrer. Det är exempel på sådant man kan lämna in på pantbanken. Föremålen ska ha ett andrahandsvärde och vara möjliga att förvara.
Angie Gray
Men det finns även dem som lånar från pantbanken för att konsumera.
– Man kanske vill köpa något nytt, en klocka eller väska, eller så ska man ut och resa. Det är inte alltid bara för överlevnad, säger Agneta Gärdsberg.
Ganska vanligt har det även blivit att folk lämnar in saker utan avsikt att hämta ut det igen.
– Det kan till exempel vara de som döstädar och hittar arvegods som de vill sälja. Det kan även vara par som har hunnit köpa förlovningsringar, men så har det tagit slut mellan dem, säger Agneta Gärdsberg.
Just kundkontakten och relationen till stammisarna gör att hon aldrig tröttnar.
– Många berättar personliga saker. Någon har till exempel berättat om sin sjuka hund och veterinärkostnader som drar iväg, säger Agneta Gärdsberg.
Guldtrosor
Det har hänt en del under de senaste 44 åren. Agneta minns när tidigare spiondömde Stig Bergling var stammis i butiken på S:t Eriksgatan.
– Han lånade bland annat på en spionkamera och en världsradio. En väldigt öppen person. När jag jobbade på Götgatan minns jag att Ulf Lundell lämnade in sina silverbestick en gång på 1980-talet. Han kom och hämtade dem sen, säger Agneta Gärdsberg.
Nu för tiden kan man betala ränta online. "Förr kunde det vara kö ut på gatan den 25:e eller när pensionen kom", berättar Agneta Gärdsberg.
Angie Gray
Bland de märkligare föremålen minns hon ett par trosor i guld på 1990-talet.
– De var värda sin vikt i guld. Men jag kan inte tänka mig att någon använde dem. Det var väl någon som hade så mycket guld att personen inte visste vad den skulle göra med det, säger Agneta Gärdsberg.
Just guldet når nu rekordpriser, något som märks hos pantbankerna. Det är även guld som är överlägset vanligast att lämna in. Då som nu.
– När jag började var guld värt 20-30 kronor per gram. Nu är det 475 kronor per gram, säger Agneta Gärdsberg.
Själv köper hon sällan nytt.
– Presenter, porslin, smycken. Jag köper det mesta här. Det har blivit en del genom åren. Min mobil är från härifrån också. Men jag har inget lager med grejer, säger Agneta Gärdsfors.
För att fånga hennes intresse krävs något extra.
– Jag tycker att mycket är fint, men man blir lite blasé. Jag ser ju så himla många smycken och föremål om dagarna.