Mellan åren 2012 och 2016 valde 267 personer att resa från Sverige för att ansluta sig till terrornätverk i Irak och Syrien.
Den allmänna uppfattningen har fram till nu varit att de göteborgare som radikaliserades främst var bosatta i stadens nordöstra delar.
Men det är inte hela bilden visar en ny studie. Ett 20-tal av de göteborgare som anslöt till IS var hemmahörande i Biskopsgården och på andra delar av Hisingen.
Varken polis eller socialtjänst uppmärksammade situationen då.
– Den största sannolika förklaringen till att man var blind för jihadismen i Biskopsgården är att det fanns ett filter av ungdomsarbetare som slog dövörat till och vände bort blicken när det pågick saker som inte var okej, säger forskaren Christer Mattsson, till Dagens nyheter.
Under tidsperioden som forskarna har tittat på, år 2010-2015, anställdes ungdomsledare med syftet att jobba mot en målgrupp av unga som socialtjänsten upplevde var svåra att nå fram till. Det berättar Christina Alvelin, förvaltningsdirektör på Socialförvaltningen Hisingen.
– Vi vet av erfarenhet att socialtjänsten kan nå en viss målgrupp med vår ordinarie verksamhet. Men det finns de som hyser ett missförtroende för myndighetspersonal och då kan vi behöva använda andra metoder för att lyckas med vårt uppdrag, säger hon.
Hur uppstod situationen i Biskopsgården?
– I det fallet anställdes ungdomsledare med högt förtroendekapital, men som saknade den professionella kompetensen. Rapporten är inte klar än, men av den muntliga dragning som jag fått till mig har jag förstått att några av medarbetarna hamnade i etiska dilemman. De fick höra talas om viss kriminalitet och att ungdomar reste för att ansluta till IS, utan att rapportera det. Situationen var komplex och från arbetsgivarens håll hade vi behövt ha mer regelbunden uppföljning av deras arbete och erbjuda mer handledning.
"Vi jobbar på andra sätt"
Rapporten kommer att presenteras i sin helhet vid årsskiftet.
– Den struktur som fanns då, finns inte kvar inom socialtjänsten Hisingen. Socialtjänsten är beroende av civila krafter för att nå fler individer, men vi jobbar på andra sätt idag, säger Christina Alvelin.
