Debatten om att rökning på krogen skulle förbjudas gick het 2005. På Tennstopet blev det ”hundra procent kalabalik” bland personal och gäster när förbudet infördes, berättar restaurangchefen Maxine Södergren.
– Personalen rökte ju också rätt öppet framför gäster. Det var vanligt att folk i krogbranschen rökte, det var en sådan miljö.
Hon tror att förbudet gjorde det lättare för folk att sluta röka.
– Nu tror jag att till och med rökare uppskattar förbudet, särskilt i en miljö där man äter mat.
Själv var hon 17 år när förbudet infördes, men hon minns mycket väl hur det bolmades på restauranger.
– O ja! Mina föräldrar rökte också på den tiden, det gör de ju inte längre.
Väggfast askfat på Tennstopet som numera används för visitkort.
Stefan Källstigen
Svart snor
Hon har hört att det till en början hände att gäster tände en cigarett, trots förbudet.
– Det var väl en utmaning att få dem att inte göra som de alltid gjort. Särskilt om de hade fått lite innanför västen.
På Cliff Barnes bolmades det friskt under de tio år medgrundaren Björn Eriksson stod i baren.
– Varje kväll när jag snöt mig var det svart och kläderna luktade fruktansvärt. Det sägs ju att många i branschen har fått astma och kol för att de jobbat under sådana förhållanden. Jag har även själv fått astma, kanske en släng av kol också.
Till slut fimpade riksdagen i moset – den 1 juni 2005 trädde förbudet i kraft . Flera krogar satte in små rökrum
i stället. Särskilt klubbar som stängde sent.
– Man fick gå in och ställa sig i en glasbur, som på flygplatser. Det var så vidrigt!
Björn Eriksson saknar inte tiderna med askkoppar och fimpar i maten eller glasen.
– Nej nej! Det här är nog det bästa som hänt branschen.
Cliff Barnes medgrundare Björn Eriksson t h, kallad Björne, tillsammans med Henrik Wolff och Alex von Reschreiter. Två av dem saknar inte rökandet på krogen, den tredje var för ung.
Pekka Pääkkö
Förkrossande majoritet
Däremot ser han annat ofräscht beteende.
– I dag lägger folk portionssnus överallt, det är otroligt ofräscht. Många sköter det bra, andra spottar rakt ut.
När riksdagen röstade om förslaget den 12 maj 2004 vann ja-sidan med en förkrossande majoritet: 245 röster mot 45. Det var bara Moderaterna och någon enstaka folkpartist som var emot.
Det tydligaste målet var bättre folkhälsa. Förespråkare menade dessutom att det var en frihetsreform; den som inte ville utsättas för rök skulle få fler utrymmen att vistas i.
– Det är färre som börjar röka när fler miljöer blir rökfria, säger Lisa Lennartsdotter Ermann, sakkunnig på Cancerfonden.
Sedan förbudet infördes har stockholmarnas rökvanor minskat kraftigt. 2007 rökte 14,5 procent av länsinvånarna. I dag är den siffran 5,5 procent, enligt Folkhälsomyndigheten.
Fler arbetslösa röker
Myndigheten har ett generellt mål om att minska andelen rökande i Sverige till mindre än fem procent i år. Det målet är nära, men rökningen slår ojämnt i befolkningen.
16 procent av alla arbetslösa röker varje dag och det är fler som endast gått klart grundskolan som röker än personer med eftergymnasial utbildning, enligt Cancerfonden.
Cliff Barnes firar 30 år som stans ständiga förlorare
Krogen för alla losers ska fira. De tackade nej till Weeping Willows som husband men folk har ändå gått till Cliff Barnes i 30 år – för att vara förlorare tillsammans. Något som blivit ett riktigt vinnande koncept.
Allt började egentligen som ett internt skämt. Dallas var fortfarande hyfsat stort på tv, och fyra snubbar som jobbade i krogbranschen kallade varandra för Cliff Barnes när de inte hade fått napp en utekväll.
– Vi var väl alla losers och Cliff Barnes i Dallas var ju just en sådan. Någon under kvällen blev alltid J.R, men det var aldrig jag, säger Björne Eriksson.
Den gamla vännen Henrik Wolff skrattar. Själv var han bara nästan med och grundade krogen, däremot lade han dess första budget. I dag äger han den.
– Vi hade ett loserrum med bilder på Hitler, oss själva och Hammarbys a-lag. Vi valde personal efter personlighet i stället för cv. Konceptet har väl alltid varit att alla som kommer hit får skylla sig själva.
Cliff Barnes öppnade fredagen den 13:e januari 1995. Inbjudna ombads ta med salt- och pepparkvarnar för krogen hade inga. Någon tog med sig några små påsar salt och peppar från McDonalds.
Pekka Pääkkö
Ingen vip
Dörrarna till Enkehuset på Norrtullsgatan slogs upp fredagen den 13 januari 1995.
Genom fest på söndagar, livemusik och mat från hela världen spred sig ordet vidare från krogpersonal och kändisar som gick ut när andra var hemma. I 20 år var menyerna handskrivna, allting lustigt formulerat med förtäckta skämt från personalen i marginalerna.
– Vi kan dementera en gång för alla att man får dansa på borden. Det gjorde folk till en början, men många skadade sig. När vi förbjöd det gick de över till att dansa på stolarna. Vi körde med gult och rött kort, men alla dansade tills de fick ett gult kort. Då fick vi gå över till rött direkt, säger Björne.
– Och så kan vi säga att det finns en person som jobbar här som har kilt, inte alla. Klart han får ha det.
Kungabarnen gäster
Henrik Wolff nickar.
– Anledningen till att vi överlevt är väl att det här är en demokratisk krog. Vi har aldrig haft några listor, ingen vip. Folk som jobbar här har gjort det länge, så något måste vi väl göra rätt.
Marknadsansvarige Alex von Reschreiter gräver bland pärmar med papper och fotografier utspridda på ett bord. Ett år efter öppnandet utsåg det amerikanska veckomagasinet Newsweek Cliff Barnes till en av världens bästa barer.
– Även om mycket är detsamma hänger köket och baren med i tiden. Men konceptet har inte ändrats i grunden. Konstigt nog är det fortfarande kö ner till knuten varje fredag.
– Att jobba på restaurang är väldigt slitigt. Man måste ha kul, vilket vi också har. Det är också något gästerna märker av, säger Henrik.
I losers corner satt förr bilder på ägarna, Hitler och Hammarbys a-lag. "Idag hade väl Putin och Trump suttit där med", säger grundaren Björn Eriksson.
Pekka Pääkkö
Ett tag var de krogen som sålde mest Carlsberg Hof i hela Sverige, enligt Björne, som menar att öldrickandet sedan dess minskat medan spriten däremot har ökat i försäljning.
Det tråkigaste under de här 30 åren är förmodligen pandemin. Krogen tjänade då knappt något alls.
Men de återhämtade sig snabbt, och killarna återkommer till att hemligheten bakom framgången nog måste vara att de är så noga med att behandla alla gäster lika. Björne pekar på ett litet bord.
– Vi kallar det Säpobordet. De brukade sitta där när kungabarnen var yngre och ofta kom hit för möhippor och sånt. Här blev de en i mängden.
En låtönskning kostar 500 kronor. Eller 22 500 om det är Håkan Hellström. "Vi har sålt en sån önskning, han verkligen måste haft något att bevisa. Håkan är väl värd varenda krona", säger Henrik Wolff. Billigare önskningar är bland andra Carola som kostar 1000 kronor.
Pekka Pääkkö
Startat bränneri
På scenen bredvid gjorde Zara Larsson sitt första uppträdande. Musikbolag som Sony och Warner brukar låta sina artister uppträda här.
– Ingen visste ju vem hon var då. Vi fick bara veta att den enda under 18 i lokalen var en liten blond tjej vi inte fick servera, säger Alex.
Förra året startade de ett bränneri i en källare till systerkrogen Sue Ellen på Tulegatan. Den egna ginen säljer de i baren och på Systembolaget.
Utelivet är annorlunda
De senaste åren har folk blivit mer ordentliga och går hem tidigare. Men för loserbaren rullar skämtet vidare och de har börjat fila på en bok.
– I dag vet ingen vad Dallas är längre. Men det häftiga är att Cliff Barnes blivit en institution i Vasastan, precis som Tranan och Tennstopet, säger Björne.
Oljemålningen av George Costanza från Seinfeld är en av de "nya inredningsdetaljerna" på Cliff Barnes. Den har hängt där i 15 år.
Pekka Pääkkö
22 500 för Håkan Hellström
På Cliff Barnes har en låtönskning kostat 500 kronor sedan 1995. Eller 22 500 om det är Håkan Hellström. "Vi har sålt en sån önskning, den gästen måste verkligen ha haft något att bevisa. Vi älskar Håkan, han är värd varenda krona", säger Henrik Wolff.
Billigare önskningar är bland andra Carola som kostar 1000 kronor.
Källa: Mitt i
Cliff Barnes 3 missar
Tackade nej till Weeping Willows som husband.
Tackade nej till att vara med och grunda Urban deli.
Hade inga ordningsvakter i början. Krogen blev snabbt för full och folk tog sig inte fram till baren. Med vakter blev det mer ordning och större ruljangs.
Källa: Mitt i