Jag var beredd. Jag hade ju fått jobbet efter att ha svurit på att hålla mig frisk i mitten av februari.

Men hur många semlor kan rimligtvis gå åt?

Det visade sig vara många fler än vad jag trodde. Varenda millimeter av butiken var belamrad av grädde, mandel och bullar och vi färdades via smala gångar mellan vagnarna med plåtar. Nya spritsades i samma takt som de såldes. När jag kom hem hade jag florsocker till och med bakom öronen. Det sägs att för ett konditori kan en dålig semmeldag påverka ekonomin för hela året. Det säger en del...

Nästa konditori jag jobbade på behandlade semmeldagen som en militärövning. Varenda person som någonsin varit anställd kallades in för att bistå under den kritiska dagen. När bagarna gick hem fick vi själva klippa upp bullarna, pytsa i mandelmassa och spritsa grädde. Mina såg oätliga ut men vi gjorde allt för att även den stressade, övertidsarbetande pappan skulle ha möjlighet att springa in en minut innan stängning för att komma hem med semlor till middagen.

Varför genererar semmeldagen en masspsykos i Stockholm? Vi är rätt blasé inför de få högtider vi har i det här landet, men blir skogstokiga ifall vi inte får äta en semla på just denna tisdag i februari.

Personligen älskar jag semlor och äter dem både innan, under och efter semmeldagen. Det kan dock vara värt att påminna sig om att världen inte går under ifall de är slut. Så glöm inte att vara trevlig mot kämparna som står bakom disken denna fruktansvärda tisdag.