Vi är många föräldrar som de senaste veckorna gått i lämmeltåg mot en matsal eller ett klassrum för att hälsas välkomna till skolan eller förskolan.

En chans att få en inblick i sitt barns vardag och samtidigt ett ansikte på hens kompisars föräldrar.

Framför allt är det en möjlighet att få veta vad som väntar under terminen – från pedagoger som dessutom jobbar kväll för vår skull.

Jag gillar det.

Synd bara att så många verkar missta föräldramötet för ett tillfälle att diskutera sitt barns specifika önskemål och behov. Eller sina egna, för den delen.

För knappt hinner orden ”I kväll ska vi hinna gå igenom de här punkterna” yttras innan händer höjs i luften.

Avbrott från dagordningen

Jag har gått på föräldramöten under tolv års tid. Och fenomenet med avbrott från dagordningen har länge diskuterats friskt, inte minst i lunchrummet på mitt jobb.

Exemplen nedan är samlade erfarenheter från kollegor och bekanta:

”Vi måste faktiskt prata om skolmaten. Den är SÅ äcklig.”

”Mitt barn tycker att det är tråkigt att alltid vara på skolgården, kan ni inte gå till en park?”

”Fast mitt barn gillar inte utflykter.”

”Kan vi inte förbjuda riskakor?”

”Mitt barn säger att alla andra får ha skärm jämt, kan vi ta ett gemensamt beslut?”

”Va, har ditt barn skärm? Det har aldrig mitt!”

Poänger med gemensamt tänk

Det kan så klart finnas poänger med ett gemensamt tänk i en klass kring vissa frågor. Men om det inte lyfts av pedagogerna eller under ”övriga­ frågor” får man faktiskt hitta ett annat forum, tycker jag. Jag vill också slå ett slag för att låta pedagogerna planera vad som görs och när – de är proffs på det.

Till sist. Det kan inte krävas en gemensam uppfostringsplan för 30 ungar för att vi ska orka stå emot det uttjatade argumentet ”alla andra får ju”. Det är bara att säga nej.