Länet

Vi är i uteserveringarnas årstid. Trots att de blir fler och större finns det inte en chans att få en plats i solen om man vill slå sig ner efter klockan 15 (sidospår – men hur kan så många stockholmare ha tid att dricka öl mitt på en vardag?).

Det där enda glaset efter jobbet blir sällan just ett glas. Framför allt inte om det dessutom beställs in två tre mellanrätter, om man råkar vara på ett ställe som ännu inte övergett det värdelösa konceptet.

Trots att färre och färre unga dricker alkohol, och trots de otaliga hälsotrenderna som växer sig starkare, så verkar det som att stockholmarna fortfarande gillar sin öl. Vi gillar att känna oss kontinentala, känna att Stockholm faktiskt är lite som Köpenhamn.

Jag tror snarare att vi vill just känna att vi är kontinentala och lättsamma, inte faktiskt vara det.

Men vill vi verkligen sitta och kolla på när Sverige sopar mattan med Tunisien, Nederländerna och Japan – på en bar? Med en öl, klockan 5 på morgonen?

Folkfest

Politikerna verkar ju tro att vi vill det, men jag är inte så säker. Jag tror snarare att vi vill just känna att vi är kontinentala och lättsamma, inte faktiskt vara det. Det är ganska skönt att de flesta barer stänger vid 01, för då behöver vi inte låtsas att vi har något viktigt dagen efter, utan är så illa tvungna att gå hem oavsett.

Vi är ju trots allt staden där barer och kulturinstitutioner vid mer än vid ett tillfälle har behövt stänga, eller åtminstone varit nära, för att grannar klagar på ljudvolymen. Inte särskilt kontinentalt av oss.

Självklart finns det undantag och för alla som inte har råd att se matcherna är det toppen med alternativ. Jag hoppas att VM blir en folkfest, att Kungsträdgården kommer koka och att vi får anledning att bada i fontänen på Sergels torg.

Jag tror dock att vi är lite för obekväma för att helt kunna slappna av på en bar bland främlingar efter att solen har gått upp. Och det tycker jag inte är en dålig sak.