Nyfikenheten blev till slut för stor.
Vad är det som gör moppebilen så otroligt populär?
Speciellt mot bakgrunden av en hög prislapp. 120 000 kronor och uppåt är inte ovanligt - för en moped! Om det nu är en moped.
Svaret står där framför mig bara några meter in i utställningshallen.
En grafitgrå, skinande, superdesignad skapelse. Jag läser på skylten:
Tvåcylindrig dieselmotor 500 cc, AC, centrallås, elhissar, pekskärmsstereo, backkamera, alufägar.
Kort sagt: Top of the line. En Ligier. Prislapp 185 000 kr. Men moped…?
Nja, säger chefen himself, Patrik Karlsson. Det krävs AM-behörighet, alltså moppekort och maxhastighet är 45, men där tar likheten slut.
Patrik är en god säljare, berättar vad kunden får för pengarna, och är överraskande uppriktig: Den här fyrhjulingen ska en 15-åring köra i trängseln bland bussar och personbilar, men utbildningen sker på en tvåhjulig moppe. Knäppt, helt enkelt.
Patrik Karlsson rekommenderar att föräldrarna övningskör med 15-åringen innan denna ensam får ge sig ut i trafiken:
Alla är inte är så snälla mot små fordon av det här slaget som de helst vill tränga upp på cykelbanan.
Bara EMC, som står för Enköpings Maskincentrum, har sålt 50 sådana här dyrgripar sedan starten 2019. I Enköping kan vi räkna med att det rullar långt fler än hundra moppebilar. I Bålsta minst åttio.
Dyra slantar. Utmärkt försäljning. Var i ligger hemligheten? Dags för det stora Avslöjandet: Efter två, tre år kan den välskötta moppebilen fortfarande vara värd fyra femtedelar av inköpspriset!
Jag ger mig inte. 185 000 kronor, för så här mycket slantar kan jag faktiskt köpa en ny personbil!
Ja, men där är andrahandsvärdet något helt annat.
Men fortfarande, varför är moppebilen så dyr? Priset beror till stor del på högsta tillåtna vikt, max 420 kilo, alltså fjärdedelen av en bil. Allt måste specialtillverkas i små serier som säkert bara de fördyrar moppebilen runt femtio tusenlappar.
Specialtillverkning. Jaha. Det som inte är plast är aluminium, och det kostar. Dessutom skulle krocksäkerheten vara betydligt bättre med bara hundra kilo extra. Lyxvarianten här har i alla fall en störtbur, modell rally, fast också den i aluminium.
Börjar förstå. Viktbegränsningen innebär alltså att tillverkarna av moppebilar är utestängda från den komponentmarknad som ofta är gemensam för bilfabrikanterna. Strålkastare, hjulupphängning, bromssystem med mera.
Kollar i mina anteckningar: Plats för två personer. Låg vikt. Låg maxhastighet. Ändå, diesel…? Borde vara utmärkt med elmotor?
Återigen, det är vikten som sätter gränsen. Blir inte många hekton över för batterier. Mycket som drar el redan nu. Få 15-åringar vill göra avkall på vare sig AC eller stereo!
Sammanfattar i tankarna. Ett skyhögt andrahandsvärde gör att köparen (läs mamma eller pappa) får det mesta av pengarna tillbaka efter två-tre år.
Men istället gnager nästa fråga: Hur kan då andrahandsvärdet vara så högt? Patrik igen: Större efterfrågan än tillgång.
Jaha. Plötsligt kände jag mig mycket klokare. Eller inte …?