REPLIK på Liberalernas debattinlägg "SD:s kulturslakt hotar Stockholmsregionen".
Sverigedemokraterna i Region Stockholm vill minska kulturens bidragsberoende, Liberalerna vill underblåsa detsamma. Som på många andra politiska områden, visar Regionfullmäktiges debatter och ensidiga omröstningar återigen på att Sverigedemokraterna är det enda kulturpolitiska oppositionspartiet.
Sverigedemokraterna riktar inte misstro mot kulturaktörer generellt. Vi är däremot det enda partiet som, med rätta, riktar kritik mot den kulturpolitiska efterfrågansprialen, där ökade bidrag skapar fler bidragstagare som leder till ökade bidrag som skapar fler bidragstagare.
Det är ett självreproducerande system som grundar sig på förutsättningslöst spenderande av skattepengar inom bidragskulturen.
Svag ursäkt
Liberalerna framhäver att en majoritet av bidragstagare inte fuskar, det är en svag ursäkt för att inte vidta verkliga åtgärder samt se över grundorsakerna och omständigheterna som gör att skattepengar går till kulturområden med en oklar koppling till regionens intressen och med ett oklart behov av offentlig finansiering.
Den här frågeställningen, som Liberalerna kallar för ”fula knep”, står inte och faller med kulturaktörernas seriositet.
Det är även ironiskt att det liberala partiet inte tror på de privata aktörernas förmåga att upprätthålla kulturen, och insisterar på en större politisk inblandning. Det gäller inte minst Konserthuset som kostar regionens skattebetalare cirka 170 miljoner kronor årligen.
Avtalet för Region Stockholms åtaganden gentemot Stockholms Konserthusstiftelse förnyas regelbundet, och det är ingen självklarhet att en så stor kulturaktör som har hela Sverige som sin målgrupp, ska vara en regional angelägenhet.
Sverigedemokraterna prioriterar kvalitet över kvantitet, vi vill minska kulturens bidragsberoende över tid och redan nu minska anslagen med 15 procent.
Förutom att prioritera skattepengarna där de behövs mest, inom sjukvården, omfördelar vi resurser inom det kulturpolitiska området. Från konserthuset, som borde vara statligt eller privat finansierad, och från studieförbunden, som exempelvis islamistiska Ibn Rushd och socialdemokratiska ABF.
Vi omfördelar till föreningslivet som gynnar folkhälsan genom att innefatta idrotts- och friluftsorganisationer, och till kultur inom vården, området som är mest angeläget för regionen i och med vårt kärnuppdrag.
Det står klart att Sverigedemokraternas mål och omfördelningar utgör sunda prioriteringar med respekt för regionens skattebetalare och med respekt för civilsamhällets förmåga. Frågan som kvarstår är hur det blågröna styret tänker minska kulturens bidragsberoende.