Någon använde nyligen väldigt många ord för att säga en sak: att cyklister borde lära sig trafikreglerna, men inte ett ord om vilka regler de borde lära sig.
Gående behöver ju inte bry sig om några trafikregler, det finns egentligen inga. Det värsta som kan hända är att man krockar med någon annan gående, men skadorna bör ju inte bli så stora. Det här fungerar bra, så länge gående bara är bland andra gående. Men så fort du ska gå över en cykelbana eller en gata finns det bara en regel att hålla reda på: Gå inte i vägen!
Så här säger lagen: Du får gå över en körbana om du inte hindrar trafiken, om du går skyndsamt och rakt över.
Det är väldigt lätt att förstå, du får inte gå i vägen för cyklar eller bilar. Det är en märklig uppfattning att allting ska stanna när du kommer. Att förvänta sig att en cyklist ska sakta ned på cykelbanan och släppa över dig är synnerligt oklokt. Det är inte troligt att cyklisten från andra hållet gör det eller den som kör om den som saktar ned. Så vänta tills det inte kommer några cyklar.
Gående har väldigt liten uppfattning eller intresse av trafiken. De går och tittar på mobilen och märker inte ens om tåget kommer, varför skulle de då märka om det kommer en cyklist.
I Stockholm har man experimenterat med rött och grönt ljus i gatan framför övergångsställen, eftersom gående sällan ser upp från mobilen, men det har inte hjälpt. Mer än hälften av trafikolyckor sker på övergångsställen därför att gående inte tycker att de behöver se sig för där, och missar därmed bilisten som kör mot rött.
Det finns en lösning på problemet – förbjud all användning av mobiler när brukaren rör sig, i bil, på cykel, med barnvagn (orosanmälan) eller till fots.
Ställ krav på att man bara får använda sin mobil när man står stilla eller sitter, så fort du tar ett steg, stoppa undan apparaten.
Då kommer insändarskribenten och andra att upptäcka cyklar, bilar och tåg i god och slipper bli överraskade. Böterna kan väl bli desamma som för att cykla på trottoaren eller gå på cykelbanan: 500 kronor.
