Nu börjar tusentals studenter på högskolor och universitet i Stockholm. För flera innebär studentlivet att flytta till en helt ny stad – och att få tag i en bostad. Men bostadsjakten är allt annat än enkel eftersom det finns för få bostäder.
Det gäller också studentbostäder. Konsekvensen av bristen blir att studenter tvingas välja trångboddhet, dyra andrahandskontrakt eller helt enkelt behöver tacka nej till sin utbildning. En av orsakerna är den höga graden av regleringar för byggande.
Extremt i jämförelse
I Sverige måste alla studentbostäderna vara tillgänglighetsanpassade. Det innebär att alla studentbostäder behöver ha ett badrum som är utformat för rullstolsburna.
I jämförelse med våra nordiska grannländer är det extremt. Norge kräver bara att en av fem nybyggda studentbostäder är tillgänglighetsanpassade. Motsvarande siffra på Island är en av åtta och Danmark har inget krav alls.
Dyrare och svårare
Överreglering har inte bara medfört att det har blivit dyrare och svårare att bygga. Det har också gjort att utbudet inte kan möta efterfrågan av olika slags bostäder, när personer exempelvis letar efter små och billiga lägenheter.
När alla av studentlägenheterna måste tillgänglighetsanpassas innebär det att de kvadratmeter som byggts används mycket ineffektivt. För badrummet finns ett krav på en svängradie på 1,3 meter för att en rullstolsburen person ska kunna svänga runt.
Ineffektiv användning
Konsekvensen blir att badrummet kan utgöra en oproportionerligt stor del av lägenhetens totala yta. Det finns också strikta krav för hur resten av lägenheten, vilket också får negativa konsekvenser för kostnader och effektiv användning av bostadsytan.
Genom att ta bort tillgänglighetskravet går det att möjliggöra fler studentbostäder. Med hjälp av statistik på SCB har vi i en färsk rapport beräknat att 847 fler studentbostäder hade kunnat byggas i Stockholm de senaste 25 åren om kraven varit mindre strikta och om badrummet tillåtits vara två kvadratmeter mindre. I Sverige handlar det om 2 300 fler studentbostäder.
Inspireras av grannländer
Tillgänglighetsanpassning behövs såklart i viss mån. Men det går att öka effektiviteten utan att behovet av tillgänglighet förbises. Sverige borde inspireras av andra nordiska grannländer och införa en modell där tio procent av studentbostadsbeståndet behöver vara tillgänglighetsanpassat. På så vis skulle byggandet kunna effektiviseras och möjliggöra för att fler studentbostäder byggs.
Sveriges studenter behöver tak över huvudet, inte gigantiska toaletter. I stället för att tvinga studenter att betala för extra kvadratmeter på toaletten skulle fler få en chans att bo.